Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu liksom 1626 med sin handel, hällre än att erlägga
tull till Sverige, och holländarne uppsökte andra hamnar.
Några dagar innan befallningen till Karl Gustaf
Wrangel utfärdades, inbröt Karl X i Polen (4 aug.)
Då dessa underrättelser nådde Haag, steg missnöjet
och oron i hög grad. Farhågorna hade förverkligats,
ett handeln och jämnvikten vid Östersjön hotande krig
hade utbrutit [1]. De ofvannämde underhandlingarne med
Brandenburg kunde ej lugna Staterna, och nya förslag
framsattes.
Det brandenburgske sändebudet Weiman hade enligt
sin instruktion haft i uppdrag att verka för
afsändandet af en ambassad till norden [2], och Staterna funno
ock, att det var ett lämpligt sätt att göra sin mening
hörd. Olika åsigter gjorde sig dock gällande om denna
ambassads beskaffenhet. Provinsen Zeeland rådde till en
medlingsambassad mellan Sverige och Polen [3], och flera
provinser förenade sig med Zeeland i att man skulle
underhandla gemensamt med Danmark och Sverige. Andra
ville en deputation till Danmark för att förmå denna makt
till krig. Det var den f. d. nederländske ambassadören i
Sverige, Conrad van Beuningen, som var upphofsman till
detta förslag, men den instruktion, som han uppsatte,
funno till och med Hollands deputerade för hård [4], och
frågan uppsköts för en tid. Man uppgaf ej planen att
utrusta en flotta, hvilken skulle gifva större
eftertryck åt ambassaden. Det mötte dock svårigheter att
få passande skepp, och ej häller hade man någon
amiral att tillgå, som var van vid Östersjöns farvatten [5].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
