Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl endast småningom tydligt i dagen, och Staternas
fredskärlek, den gamla traditionella vänskapen, uttryckt
i förbundet af 1645, och de många enskilda personer,
för hvilka de bägge ländernas vänskap var af vikt,
fördröjde brytningen; efter 1645 var den dock endast en
tidsfråga.
Närmast efter Brömsebrofreden sysselsatte sig den
europeiska politiken hufvudsakligen med den westfaliska
fredskongressen. Det var af alt för stor vikt för
Generalstaterna att erhålla en varaktig fred med Spanien och
en erkänd ställning i Europa, för att de under dessa år
skulle träda i en mera direkt förbindelse till Sveriges
fiender.
Efter freden ingicks dock ett fördrag mellan
Danmark och Generalstaterna i februari 1649, hvilket väckte
stor anstöt i Sverige. Enligt detta fördrag, den s. k.
redemptionstraktaten, skulle sundstullen aflösas och de
bägge staterna ingå ett defensiv-förbund. Det var Korfitz
Ulfeldt, som genom sin intagande personlighet och genom
sin bekantskap med flere framstående män i Amsterdam
lyckades icke blott att afsluta traktaten, ehuru flere af
provinserna voro däremot (Zeeland, Utrecht och
Overyssel), utan att vinna sinnena i allmänhet för Danmark
och att utvidga det danska inflytandet [1].
Det engelsk-nederländska sjökriget af 1652—1654
antog ej en sådan vändning, att gamla förbund kunde vara
likgiltiga för Staterna. Med Danmark bekräftades och
utsträcktes därför 1653 försvarsförbundet, på samma
gång som sundstullfrågan fick ytterligare en ny lösning.
Till Sverige sändes de Witts vän, rådspensionären i
Amsterdam, den kraftfulle och begåfvade Conrad v.
Beuningen. Man ansåg, att hans goda hufvud och stora
kunskaper, särskildt i den cartesianska filosofien, skulle göra
honom omtyckt af den unga drottningen och bidraga till
att återknyta förbindelsen med Sverige. Han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
