- Project Runeberg -  Fem år i Kina /
120

(1923) Author: Ingeborg Wikander - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. I Nanking - En vår i det gamla Nanking

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bergen. Några av våra Ginlingstudentskor komma ock
dit. I år har jag ansvaret för några morgontimmar vid
mötet. Miss Ho får tolka för mig. Dagarna före
konferensen har Mrs. Thurston bjudit mig att vara hos henne,
hon har en vacker liten villa där uppe på Kuling. Hon
har på alla sätt varit som en verklig vän för mig under
detta år. Jag håller naturligtvis på med mitt
språkstudium som förut och hjälper till inom colleget med ett
och annat föredrag, gymnastik och andaktsstunder i
kapellet. Denna sista månad har varit så särskilt
vacker och rik. Det var som kom jag de kvinnliga
studenterna där närmare nu, när det led mot slutet av min
vistelse bland dem. Under den vécka, då de förberedde
och sedan firade sin »May festival» (majfest) med två
dagars program, hade vi också många extra tillfällen
att vara samman. Ella Maeniel, min
sekreterar-kamrat från Australien, kom till oss några dagar från
Shanghai och hjälpte till vid festen med sin vackra
solosång. Studentskorna inbjödo sedan fakulteten och oss
två till en trevlig kinesisk måltid, som avslöts ute i
collegeträdgården, där kulörta lyktor och doften från
rosor och wistaria gjorde kvällen underbart vacker. Sedan
bjödo vi dem igen en kväll. Under dessa vackra,
österländskt färgmättade, doftande och ljuvliga sommaraftnar
ute i trädgården, med sång och glada eller allvarliga
samtal hade vi bättre än annars ro att råkas som vänner.

Innan jag reste, hade flickorna en afton ett litet
sam-kväm för mig inom sin egen krets, där de sade mig sitt
farväl i så varma och goda ordalag, att det grep mig
djupt. Det vet jag, att de givit mig mycket och varit
mig till större hjälp under detta mitt första år i Kina,
än jag först förstod. Jag vet ock, att jag kan räkna på
dem som vänner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:24:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/femaik/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free