- Project Runeberg -  Fem år i Kina /
52

(1923) Author: Ingeborg Wikander - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. På sommarfärder - Uppe i »Tigerbergen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten droppade nedför hans näsa och haka i stora, tunga
droppar, och jag förstod hans farhågor. Jag är viss om
att de som serverade téet spädde ut det med »salta tårar».
Utför armar, hals, kinder tillrade dropparna oupphörligt.
Det var nästan löjeväckande.

Sedan jag stretat mig uppför de två högsta höjderna,
var det slut med mina krafter. Hjärtat bultade, så
att det kunde brista, jag började just undra, hur jag
någonsin skulle komma hem igen. Till sist måste jag
kasta mig raklång ned på marken. Nu orkade jag inte
mera! Där upptäcktes jag av en barmhärtig äldre
mis-sionärsfru, mor till vuxna barn här ute. Hon
förbarmade sig över mig, fick en kuli att springa och doppa
ett par servietter i en bergbäck och tillhöll honom att
göra det oupphörligt för att svalka mig. Hon lade dem
över mitt huvud. Så placerade hon mig i sin egen bärstol,
hon fick en av herrarnas i stället. Men först tog hon sig
tid att grundligt banna mig för ungdomens överdåd
nu för tiden. Inte hade jag solhjälm, inte bärstol,
inte dubbelfodrad parasoll, bara en enkel paraply!
Hon sökte skrämma mig allvarligen med historier om
folk, som blivit vansinniga eller dödssjuka av solsting
här i provinsen, och varnade oss Shanghaifolk, som inte
velat ta seden, dit vi kommit. Jag lovade henne att
aldrig gä till Kushan mer! Men det var så förödmjukande!
Hemma kunde man ju vandra miltals i fjällen utan att bli
trött. Men vi ha en annan slags sol här ute. När jag
väl var hemma, kryade jag på mig snart, och följande
dag var jag alldeles bra igen. Så det var inte farligt.
Dock förstår jag nu, att jag måste vara litet försiktig.

Jag önskar, att jag kunde låta Er smaka litet av all
den goda frukten vi ha här: persikor, bananer, mangos
(utmärkt läckra), en sorts stora plommon, äpplen, val-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:24:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/femaik/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free