Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiernas tid bestämdes, att räntorna af vissa gods skulle tillfalla
dem. De sammanträdde på slottet, när de endast
funktio-nerade såsom guvernörens råd, men såsom dömande
myndighet i en särskild lokal, landtstugan kallad, där oftast utom
parterna många medlemmar af ridderskapet och adeln voro
närvarande.
Man tyckes ej alltid varit noga med att skrida till val
efter genom döden afgången ledamot, och det fordrades
guvernörens kraftiga mellankomst för att valen skulle genomdrifvas.
Så var åtminstone förhållandet under Erik Oxenstiernas tid.
I jan. 1650 lyckades guvernören efter åtskilliga
parlamente-ringar att förmå landtrådet eller »landtstolen», som den
vanligen kallades, att besätta fyra platser, hvilka voro lediga.
Sedan valen verkstälts af landtstolen, kallades hela den i
Reval till landtdag samlade adeln upp på slottet och i dess
närvaro utnämndes landtråden af guvernören, förmanades om
sitt ämbete och svuro sin ed.
Landtrådet sammanträdde, såsom redan är nämndt,
regelbundet en gång om året, stundom oftare. Det var en
om-tvistbar punkt, huruvida det kunde sammanträda utan
guvernörens kallelse. Yid Erik Oxenstiernas ankomst till Estland
gjorde landtråden detta, men i den landträtt, som blef frukten
af Erik Oxenstiernas arbete på rättsskipningen inom Estland,
blef det bestämdt, att de skulle sammanträda efter
öfverens-kommelse med guvernören. Deras villighet att sammanträda
var aldrig särdeles stor. Oxenstierna önskade därföre, att en
tidpunkt skulle fastställas för deras sammankomster, men han
lyckades ej’ genomdrifva detta förslag.
Vid landtrådens sammankomster presiderade guvernören.
Han skulle leda förhandlingarne och anställa voteringar. Det
var dock ännu 1647 en öppen fråga, huruvida han kunde
eller ej öfverröstas af landtrådet, om hans mening tillhörde
minoriteten. Erik Oxenstierna tillsporde rikskanslären i denna
punkt, och han gaf det svaret, att ingen dom kunde fällas
utan guvernörens samtycke, ty han dömde i konungens stad.
I landträtten af 1650 finna vi dock en motsatt mening
anförd; domen skall nämligen utfärdas efter »majora vo ta» och
underskrifva8 af guvernören. Denna landträtt vann dock,
såsom ofvan nämndt är, aldrig K. M:ts sanktion, och frågan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
