Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Olle Vinters julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro rika. Ser du när man har blifvit futtig, så
tänker inte julbocken på en längre.»
»Hvarför det då?»
»Ah! — du frågar så dumt så!»
Så blef det tyst för en stund igen, men Olle
önskade, att han skulle ha blifvit förvandlad till en
julbock med långt, snölivitt skägg och förgylda horn.
Då skulle han bara ha gått till de fattiga ... till
»Malmens» t. ex.
»Ack! om det var någon, som ville ge mig en
julklapp!» hördes nu lilla Brita säga der inne.
»Tyst!... mamma är ju sjuk ... hon kunde
vakna!»
Olle Vinter rätade på sig der ute i .mörkret, så
att han blef ett helt hufvud högre än vanligt. Han
hade fått det galna infallet att trotsa fattigdomens
»veto»/ och skaffa de små vargungarne der inne
både julgran och julklappar. Visserligen var
julbocken bångstyrig, då det gälde att gå till fattigmans
dörr, men Olle skulle ta bocken i hornen och leda’n.
Det skulle han göra!
Men hvarifrån taga pengar till allt det han
ämnade köpa? Ja, det var frågan. Han kände efter i
fickorna — inte ett öre! — bara ett stycke rulltobak
och några byxknappar! — Det var inte mycket! Nej,
han hade bara ringen — sin mors vigselring! —
Men att pantsätta den för — för att låta lilla Brita
bibehålla sin tro på julbocken och inte låta henne
märka skilnaden emellan att vara fattig och att vara
rik. — För det ändamålet kunde han godt »stampa» på
ringen. Tids nog skulle liten Brita få sina illusio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
