Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TILL ERIK GUSTAF GEIJER 1846.
FRÅGAREN OCH FORSEN.
En fremling tankfull stod vid elfvens bräddar,
Der den förvandlades i strida forsen;
Han såg dess anlopp, såg dess starka brottning
Med klipporna, med skogens brutna stammar,
Ja, med dess egna vågor, egna krafter,
Såg skummet stänkas upp mot höga skyn
Och hörde åskor uti djupet mullra;
Han såg, — och skakande sitt visa hufvud,
Ogillande, han frågade: «hvarför,
«Hvartill det stormande, det vilda spelet?
«Hvad oro drifver dig att så dig kasta
«I kamp på lif och död med allt omkring dig?
«I stridens larm förlorar du dig sjelf,
«Ditt lugn, din klarhet. — Var det icke bättre
«Deruppe, i den tysta, stilla dalen,
«Der lugn du framgick inom trygga bräddar
«Att återspegla strandens träd och blommor
«Och klippans spets och himlahvalfvets ljus?
«Då var du klar och skön, och jungfrusländan,
«Med vingar af smaragd, flög ned att gunga
«På vattenliljans blad, som på din bölja
«Blef vaggadt som ett barn på modersarmar.
«Då i ditt sköte götos solens lågor
«Och nattens drottning kysste dina vågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
