Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örninnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
ORNINNAN.
JJet var morgon och solen sken klar. Örnens syster satt
i sitt bo på klippan och sag med längtande blick ut i den
ljusa rymden, och lyfte ofrivilligt på sina ännu opröfvade
vingar. Stolt höjde sig hennes bröst.
«Mot solen! Upp mot solen!» - så ljöd det inom
henne. «Hvårföre skulle icke jag få se den herrlige närmare
och bada mitt öga i hans ljus, och dricka kraft af hans
strålar? Hvarföre skulle ej örninnans sol-färd, likasom
örnens, besjungas? Min blick är stark, mina vingar unga,
min vilja kraftig; upp, upp mot solen, mot solen!»
Hon flög. Morgon och sol-ljus och den oändliga rymdens
friskhet, känslan af ungdomlig kraft och förmåga fyllde
hennes bröst med glädje.
För att rasta en stund, se omkring sig och njuta det nya,
sköna lifvet, slog hon ned i toppen af en ek.
I lundarne der nedanom samlade sig allahanda foglar. De
hade märkt hennes djerfva flygt.
«Trillili, bra bra, trillili!» jublade lärkorna; «fortfar
örninna! Du blir en heder för ditt kön!»
«Courage!» skrek en nobel häger, «courage, min lilla vän!»
«Hell syster, hell!» sjöngo de hvita svanorna, simmande
mellan gröna holmar.
«Krauk, krauk!» skorrade kråkan, «den farten är farlig -
akta sig, kära mamsell!»
«Turtulutu!» kuttrade dufvan; «hvi söker du lyckan så
fjerran? Blif vackert hemma i ditt bo, värm dig vid en
make, kläck ut dina ägg och mata dina ungar, så får du
lefva i många, många år! Turtulutu!»
«Hui! Klä-hvitt, klä-hvitt!» skrek en uggla, «här blir
olycka af!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
