Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
undvika. I dag i synnerhet äro vi särdeles animerade af
dagens händelser: Brinkmans bref, Franzéns, Wallins och
flera andras utmärkta loford. Hvilket ofantligt grannt
bref - och det skall jag nu skriftligen besvara. Huru? -
det vet jag ej ännu; men det skall du få hora nästa
gång. Reuterborg har varit här. Han sade: komma nu hvart
man vill, så fär man höra talas om en fröken Bremer,
en mamsell Bremer, som har skrif-vit m. m. och som man
skrifvit verser till. Mamma är god och glad. Det kan väl
ännu möjligtvis bli trefligt hemma. Med nästa post skall
jag skrifva mera. Helsa hjertligt din man.
P. S. Hedda vill nödvändigt skrifva af Brinkmans bref,
på det att, säger hon, du må få det färskt. - Färskt! må
vara, men sockradt och kryddadt öfver all höfva. Det
följer härjemte.
Stockholm d. G December 1830.
Ej utan fruktan att, såsom en objuden gäst, finnas något
oblyg och tilltagsen, griper jag i detta ögonblick till
pennan för att uppvakta en älskvärd och förtjusande sångmö,
som visserligen ej kan nedlåta sig till en personlig
bekantskap med alla dem, som hennes snille ingifvit vördnad
och beundran.
Också har min önskan hittills ej gått längre, än att
den obekante måtte af en bekant vän införas hos den
berömda okända, och min ädle Franzén har lofvat mig
denna vänskaps-tjenst «så snart omständigheterna torde
sådant medgifva». Men i snillets och hjertats vigtigaste
angelägenheter kan man sällan lita på någon annan än sig
sjelf, och således täcktes ni förlåta min ömma, kanske
alltför otåliga längtan att personligen få uttrycka min
tacksamhet för de skönaste och heligaste njutningar,
den fosterländska vitterheten på lång tid förskaffat mig.
Franzéns finkänsliga sångmö gjorde mig först uppmärksam
på wTeckningarne ur hvardagslifvet», om hvilka tidningen
Heim-dals ytliga välmening ej gifvit mig ett högre begrepp,
än om några andra dagens smånätta diktfoster, som af honom
erhållit ungefärligen lika hedrande dopsedlar. Men huru
skall jag be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
