Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvet under vissa förhållanden förtjänar att
lefvas. Det är en liten eldslåga emellan tvenne
oändliga mörker; det är vår del af
gudomlighet. Så länge en människa lefver, liknar hon
gudarne.
Medan Gallio talade sålunda, kom en
dufva och satte sig på axeln af Venus, hvilkens
marmorformer lyste mellan myrtenträden.
— Käre Gallio, sade Lollius småleende,
Afrodites fågel finner behag i ditt tal. Det är
ljuft och fullt af täckhet.
En slaf satte fram iskyldt vin, och
prokon-sulns vänner talade om gudarne. Apollodorus
höll före, att det icke var lätt att känna deras
beskaffenhet. Lollius tviflade på deras
tillvaro.
— När blixten slår ned, sade han, beror det
på filosofen, om det är molnet eller guden, som
har dundrat.
Men Cassius gillade ej detta lättsinniga
tal. Han trodde på republikens gudar. Osäker
endast angående gränserna för deras försyn,
försäkrade han, att de funnos till, och var ej
hågad att i denna viktiga punkt skilja sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
