Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pisas Campo Santo, medan det latinska
Pantheon ständigt företer bilden af ett väl organiseradt
samhälle. Romarnes gudar voro liksom
romarne själfva arbetsamma och hyggliga
medborgare. Det var gudar som gjorde nytta; hvar
och en hade sin syssla. Själfva nymferna
beklädde civila och politiska ämbeten.
Ni kommer ihåg Juturna, hvilkens altare
vi så mången gång sett vid Palatinska kullens
fot. Hvarken genom sin börd, sina äfventyr
eller sina olyckor tycktes hon ägnad att
inneha någon regelbunden anställning i Romuli
stad. Det var en vredgad rutulisk kvinna.
Älskad af Jupiter hade hon af guden erhållit
odödlighet. När konung Turnus på ödesgudinnornas
befallning dödades af Eneas och då
hon ej fick dö tillsammans med sin broder,
kastade hon sig i Tibern för att åtminstone
undfly ljuset. Länge berättade Latiums fåraherdar
om det sorgliga öde, som drabbat den på
flodens botten lefvande och klagande nymfen.
Och längre fram tyckte sig det landtliga Roms
invånare, om de nattetid lutade sig ut öfver
flodstranden, se henne under vassen, belyst af
månskenet, i sina sjögröna slöjor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
