Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
II. Jakob Cederström och revolutionen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 JAKOB CEDERSTRÖM OCH REVOLUTIONEN 1809.
de dystra förmiddagstimmarna på Stockholms slott
den 13 mars 1809.*
Att den fångne konungen ej behandlats med den
vördnad, som honom tillkom, medan han, utmattad
efter sinnesrörelsen och plågad af kroppsligt
illabe-finnande, satt i en länstol i »hvita rummet», är
inty-gadt genom mångas samstämmiga vittnesbörd, ehuru
den skildring af uppträdet, som först syntes i tryck,
torde hafva varit öfverdrifven och osannfärdig. Den
finnes införd i en berättelse, som under
kanslipresidenten v. Ehrenheims namn finnes tryckt i
Adler-sparres »Handlingar»**; och såsom sagesman namnes
hofkansleren Zibet. Han fann, heter det, det rum,
hvari konungen vistades, i oordning, drottningens
toalett midt på golfvet, konungen sittande afbleknad och
matt i en länstol med hatten på hufvudet, »häftigt
ansatt af uppkastning samt blodig på handen och
rockskörtet». Rummet var fullt af »militära och civila
* Crusenstolpe hade, såsom redaktör af den
regeringsvänliga tidningen Fäderneslandet, i uppsatsen »1809 års män» (1832,
n:r 180) prisat Cederströms hållning med afseende på den andel,
honom tillkom i revolutionen. Han hade, heter det där, i motsats
till Adlersparre aldrig »bröstat sig» däröfver; hans förfarande
såsom offentlig person hade utmärkt sig genom öppenhet och
flärd-frihet o. s. v. Anledningen till Crusenstolpes förändrade
uppfattning torde dels vara att söka i hans förändrade ställning öfver
hufvud, hvilken gjorde honom fientligt stämd mot Karl XIV Johans
vänner, dels i personliga förhållanden. Familjetraditionen i
Ce-derströmska släkten berättar om en häftig ordväxling mellan J.
Cederstxöm och Crusenstolpe, som slutat med att denne i yttersta
förbittring och under hotelser om hämnd aflägsnat sig från
Cederströms bostad. Han höll ord; och hans äreröriga beskyllning har
gått igen i litteraturen, ej blott i hans egen roman »Morianen>
och den tyske författaren Miigges historiska roman »Erik Randal>
utan ock i - Anreps »Svenska adelns ättartaflor»!
** III: 156 o. f. På goda grunder har hela berättelsen
stämplats såsom understucken. Se Montgomery, Anm. vid
Handl. rör. Sveriges äldre, nyare och nyaste historia. Afd. 2,
s. 25 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
