Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorg tänkte på de fördömdas stora antal på jorden;
men vi behöfva icke sysselsätta oss med denna detalj.
»Jag vet, säger Baxter, att det är ovisst och för oss
icke uppenbaradt, huruvida alla dessa klot äro
befolkade eller icke. Men när man betänker, att det knappt
finnes ett ställe på jorden, i vattnet eller i luften som
icke är befolkadt; att menniskor, fyrfotadjur, fåglar,
fiskar, insekter eller reptilier uppfylla nästan hela ytan;
så skall man finna att det gifves en sannolikhet,
närmande sig till visshet, för att större och vigtigare
delar af skapelsen likaledes äro befolkade; att de äro
utrustade med invånare, som stå i harmoni med deras
storhet och majestät, liksom palatserna hafva andra
invånare än kojorna . . . Hvilket namn man än gifver
åt dessa invånare, tviflar jag dock icke på att vårt
antal jernfördt med deras är som ett till en million.»
Baxter tror således icke blott att planeterna äro
befolkade, utan han tror äfven på en stigande serie bland
verldarnas väsenden, i öfverensstämmelse med hvarje
verlds vigt. »Jag känner icke, säger författaren, till
Kristendomen och den fria forskningen, huru han kunde
försona denna åsigt med den förherrskande vigt som
enligt den mosaiska kosmogonien tillerkännes vår
planet inom skapelsen, synnerligast då första versen i
Genesis tydligen ställer jorden och den öfriga
skapelsen på samma linea.»
Man har i vårt kapitel om S:t Thomas sett att
denne englalike doktors lärjungar, andliga och
verldsliga teologer, skolastici och professorer, vid denna
tidpunkt fortforo att inom Frankrike bekämpa denna
åsigt om verldsalltets natur, som hvarje dag genom
sin egna inneboende kraft blef allt mäktigare. Efter
Cyrano de Bergeracs uppträdande i synnerhet
sysselsatte man sig mycket med månens invånare, och dessa
funderingar hade till och med banat sig väg ända till
teatern. Man kan erinra sig, att Comédie italienne
under vintern 1684 gjorde furore med Arlekin, kejsare
i månen, och att hela Paris i detta skådespel sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
