Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dinalens åsigter, hvilka vi i ett föregående kapitel
framställt. — Plutarkos säger, att en Saturni prest för
honom beskrifvit Seleniternas natur, sägande att de
hade skiljaktiga böjelser, en del finnande behag i att
bebo månens lägst belägna delar, hvarifrån de kunde
blicka ned på oss, under det att andra helst samlas
högre upp, der de lysa med solens glans.
Men alla dessa gissningar tillfredsställa icke vår
filosof: han vill hafva visshet, och denna visshet kan
icke vinnas med mindre han förflyttar sig sjelf till
denna närbelägna verld, ett foretag hvars
förverkligande sätter honom i icke ringa bryderi. Han
förtviflar dock icke om möjligheten. »Om man endast
betänker, säger han, huru gradvis och långsamt i
allmänhet alla konster komma till sin fulla utveckling,
hafva vi icke mycken anledning att betvifla att ju
icke äfven denna en gång skall upptäckas bland så
många andra hemligheter. Det har alltid varit
Försynens plan att aldrig i ett nu lära oss något, utan
att så småningom leda oss från en kunskap till en
annan.
»En lång tid förflöt innan man kunde skilja
planeterna från fixstjernorna, och en ännu längre tidrymd
innan man upptäckte att morgon- och aftonstjernan
voro samma stjerna. Och jag betviflar icke att man
efter ett ännu längre tidsförlopp äfven skall kunna
lösa denna uppgift och andra stora hemligheter. Tiden,
som alltid varit de stora sanningarnas fader, och som
lärt oss mycket hvarom våra förfäder voro okunniga,
skall äfven för våra efterkommande uppenbara hvad
vi nu önska men icke kunna lära känna. En tid skall
komma, säger Seneca, då alla dessa saker, hvilka nu
äro oss fördolda, skola framträda i dagsljuset, sedan
de under långa tidsåldrar legat i sin brodd. Konsterna
hafva ännu icke nått sitt solstånd. Kommande seklers
omtanka, understödd af de förgångnas arbeten, skall
kunna föra menniskan till denna höjd, dit vi ännu
icke förmått stiga. Liksom vi förvånas öfver våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
