Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnsligt behag. Den engelska och den franska
författaren äro hvar för sig bland sitt tidehvarfs mest
frisinnade män. Vi beundra framför allt öppenheten
i deras skrifsätt.
En bland de första satserna har följande lydelse:
»Att det nya och sällsamma som förekommer i denna
åsigt icke är något tilifyllestgörande skäl för att
bevisa dess felaktighet.» »Vid forskandet efter teologiska
sanningar, säger författaren, är det framför allt annat
den säkraste metoden att blicka upp till den
gudomliga auktoriteten, emedan den lemnar ett klarare ljus
for vår tro, än vi skulle kunna hemta ur förnuftet.
Men vid undersökning af filosofiska frågor deremot,
skulle man gå bakvändt till väga, om man började
med att rådfråga menniskors åsigter och vittnesbörd
och sedan öfverginge till de skäl som kunna hemtas
från naturen och sjelfva tingens innersta väsende.
Huru! säga våra motståndare, skall en nyhet sådan
som denna kunna undantränga en sanning som genom
traditionen gått genom alla menniskoåldrarna, och som
icke blott erkänts af den allmänna meningen, utan
äfven af de lärdaste filosofer och annat kunnigt folk?
Skola vi kanske också tro, att dessa stora män, af
hvilka den Heliga Anda betjenat sig för att skriftligen
uppteckna hennes heliga ingifvelser, och hvilka på ett
utomordentligt sätt erhöllo del af de öfvernaturliga
sanningarna, icke desto mindre voro okunniga i ett
sådant ämne; att Josua, Job, David och Salomo icke
kände något derom? — Jag svarar dertill, att ingen
af oss bör vara till den grad vidskepligt fästad vid
forntiden, att han betraktar allt som kanoniskt, som
flutit ur en kyrkofaders penna, eller som vunnit häfd
genom våra förfäders erkännande.»
Och han slutar med följande ord af Alcinous:
Det tillkommer hvar och en att, under forskandet
efter sanningen, alltid bibehålla en filosofisk frihet och
att icke göra sig till en sådan slaf under någons åsigt,
att han tror att allt hvad denne säger är ofelbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
