Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktlät till och med att flytta henne in på mekanikens
område och förmådde icke undanröja vissa svårigheter,
hvilka lade hinder i vägen för hennes antagande,
såsom t. ex. inkastet mot centrifugalkraftens inflytande
vid eqvatorn*), hvilket hade hejdat Ptolemeus i hans
forskningar och hvilket åberopades af teologerne ända
till dess himlakropparnas mekanik trädde i dagen.
Utan att bekymra sig om de stridigheter som
måste framstå mellan hans åsigter och kyrkans lära,
misstänkte han likväl några svårigheter för systemets
antagande; och måhända man får antaga denna
misstanke som ett skäl för hans tjugusju års långa tystnad
innan han offentliggjorde sitt arbete. Copernicus var
för öfrigt icke äregirig; ett tillbakadraget lifs lugn
och obemärkthet behagade honom mer än höga
värdigheter. Hans prebende var snarare en sinekur än
en plats som tog mycken verksamhet i anspråk; också
delade han sin tid emellan det tysta studerandet af
astronomien och det kostnadsfria utöfvandet af en
läkares pligter. Han meddelade sin teori endast åt en
trång krets af utvalda lärjungar, bland hvilka Kepler
och dennes lärare Moestlin befunno sig. Fruktande
följderna af en alltför djerf och hastig invigning,
meddelade han sina idéer med mera klokhet än ifver, med
*) Man trodde att denna krafts verkan var vida större än den i
verkligheten är, och detta inkast afkylde de varmaste anhängarne af
det nya systemet. Vi hafva sett (i 13 kapitlet af l:a afdelningen)
att kropparna, till följd af centrifugalkraften, vid eqvatorn förlora en
289:del af sin tyngd; man trodde då att de lika litet kunde stanna
qvar vid jordytan, »som en fluga på en pisksnurra». Detta inkast
har måhända kommit Ptolemeus sjelf att föredraga jordens orörlighet
framför hennes rörelse. Om jorden, sade han, på .24 timmar vände
sig omkring sin axel, skulle alla punkter på hennes yta vara lifvade
af en omätlig hastighet, och af deras rotationsrörelse skulle framkallas
en projektionskraft, som skulle vara i stånd att rycka de solidaste
byggnader från deras grundvalar och slunga deras qvarlefvor omkring
i luften. Man började frigöra sig från denna svårighet först sedan
teleskopet blifvit upptäckt och man hunnit observera, att planeter som
voro vida större än jorden svängde omkring sina axlar med vida
större hastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
