Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregår, och han meddelar detta åt de vetgiriga. Trenne
berättare förekomma, i denna resebeskrifning: Dinias,
Derkyllis och Mantinias, hvilka tyckas söka öfverbjuda
hvarandra med underbara skildringar. Derkyllis hade
sett hästar som skiftade färg som kameleonten, och
menniskor hvilka sågo om natten, men voro blinda
om dagen. Denna underbara skildring gör med ett
ord anspråk på att anföra allt märkvärdigt rörande
menniskorna, djuren, solen och månen.
Dessa imaginära resor voro mycket populära hos
romarne, hvilket bestyrkes af Luciani satir *). Han,
hvilken kallas Rabelais’ fader, skulle ej skrifvit sin
Hesa till Månen, om ej de förut befintliga hade ådragit
sig mycken uppmärksamhet. En nutidens författare,
Chassang, anser att man icke i hans bok påträffar
»det höga sedliga syftet som förekommer i Robinson,
eller den politiska och sociala betydelsen i Gullivers
resor; men att det ej heller är ett så ytligt arbete
som Cyrano de Bergeracs Hesa i Månen.» Vi skola
längre fram få se om Cyranos bok är så »ytlig» som
man säger. Låtom oss för tillfället tala litet
vidlyftigare om Lucianus.
Lucianus från Samosata. En sann historia.
Den satiriske författaren af de Dödas samtal är
tillräckligt bekant för att vi skulle behöfva påpeka
att han tillhör den tredje kategorien af våra författare,
och att hans fantasiresa i himlarymden endast är en
angenäm dikt, der man föres fram öfver böljorna på
fantasiens djupa flod, såsom våra förfäder uttryckte
sig. Han lemnar oss emellertid ett begrepp om de
*) Man får ej derföre draga den slutsatsen att dessa imaginära
resor stodo i något bestämdt samband med idéen om verldarnas
flertalighet; tvärtom betraktas stjernorna i allmänhet icke såsom
menskliga boningar; inbillningskraften, icke vetenskapen, är vägvisaren.
Lucretius är nästan den ende som, i sitt poem De natura rerum, på
allvar sysselsatt sig med vår fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
