Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna helt broderliga och högst nyttiga
erinran till dem som studera naturen, skola vi ej längre
våga betvifla och ännu mindre kunna tvärt förneka
mån-invänarnes tillvaro; vi skola låta oss
genomträngas af idéen om den obegränsade makt som under alla
möjliga förhållanden sedan de äldsta tider befolkat vår
verld med lefvande varelser, och vi skola stödja oss
på denna stora sanning: varelserna skapas på hvarje
verld i öfverensstämmelse med dess fysiologiska tillstånd.
Och för att i någon mån beriktiga det som i
denna sats kan synas alltför afgörande i hvad som rörer
månens invånare, vilja vi tillägga: om ej den synliga
delen af denna verld är ett hemvist för lifvet och
intelJigensen, så kan deremot den andra halfvan vara
det; om ej månens länder för det närvarande stråla af
verksamhet och lif, så gjorde de det fordom*) eller
skola de i en framtid göra det. Verldarna äro skapade
för att bebos, likasom rosenknoppen för att slå ut.
Månen är en liten planet, som på lika stor yta
erhåller från solen samma värme- och ljusqvantitet
som jorden. Han är 325 mil i diameter och således
till volymen fyra tionio gånger mindre än jorden; hans
massa är 1/84 af jordens, och hans täthet 5/9 af jordens
täthet. Han kretsar omkring jorden i en bana som
ligger på 60 jord radiers afstånd från oss, d, v. s. på
ett afstånd af 36,196 sv. mil; närmande sig jorden till
34,555 mil vid sitt perigeum och aflägsnande sig från
*} Det kan finnas några antagliga skäl för att tro, att månen
fordom varit bebodd, men att den sedan ett visst antal sekler tillbaka
ej mera är det. De teleskopiska observationerna visa oss i honom en
stjerna från hvilken lifvet flyktat. Teorien bestyrker detta faktum
genom att bevisa, det manens ringa storlek, frånvaron af vatten och
atmosfer hafva bort påskynda hans afsvalning till den grad, att hans
ursprungliga värme genom den obehindrade utstrålningen åt rymden
hunnit att helt och hållet gå förlorad, innan jordens temperatur
hunnit aftaga så mycket, att menniskan kunde uppträda på henne.
Emellertid äro vi med en viss förkärlek fästade vid den kanske
alltför djerft framkastade teorien, som finnes framställd i slutet af
detta första kapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
