Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•392
låta oss, i allmänhet taget, få se en skymt af deras
tillkommande sällhet?"
"Ni måste säkert inse, min Nådiga, att hvarje volym af en
berättelse bli’r mindre underhållande, allt efter som
författaren närmar sig slutet, alldeles som ert the, hvilket, ehuru ett
förträffligt Hysan, likväl nödvändigtvis bli’r svagare och mera
smaklöst efter sista påfyllningen. Men liksom jag anser det
ena ingalunda förbättradt genom den äckliga massa half-upplöst
socker, som vanligen finnes i botten på koppen, så anser jag
äfven en berättelse, hvilken redan börjar blifva tråkig, temligen
klent upphjelpt genom en hop bi-omständigheter, hvilka hvarje
läsare redan måste föreställt sig på förhand, äfven om
författaren skulle på dem uttömma hvarje blomsterrikt uttryck i språket."
"Det duger inte, Mr Pattieson," fortfor damen; "ni har,
att jag må säga, tråcklat ihop er berättelse mycket haffsigt och
slamsigt vid slutet, och i mitt handtverk skulle jag örfilat upp
den yngsta lärflickan, som lemnat ifrån sig ett så förfnskadt
arbete. — Och om ni derföre ej godtgör detta grofva fel,
genom att berätta oss allting om Mortons och Ediths giftermål,
samt hvad som blef af de öfriga handlande personerna,
alltifrån Lady Margretha ända ned till Goose-Gibbie, så får jag
säga er, att ni ej kommer att anses för att ha1 gjort er sak väl
ifrån er."
"Godt, Miss Martha," svarade jag; "mina materialier äro
så rikhaltiga, att jag tror mig om att kunna tillfredsställa er
nyfikenhet, så framt den inte sträcker sig ned till alltför
obetydliga bi-omständigheter."
"Nå, först då," sade hon, "för det är det vigtigaste —
fick Lady Margretha tillbaks sin förmögenhet och sitt Slott?"
"Ja, det fick hon, och det på det lättast upptänkliga sätt
i verlden, nemligen såsom arfvinge efter sin värde kusin, Basil
Olifant, hvilken dog utan att ha1 gjort något testamente, och
sålunda genom sin död ej blott återställde, utan äfven förökade
deras förmögenhet, som han under sin lifstid förföljt med den
oförsonligaste hätskhet. John Gudyill, som blifvit återinsatt i
sin värdighet, gjorde sig vigtigare än någonsin, och Cuddie var
alldeles utom sig af förtjusning, då han fick flytta tillbaks till
sin fädernestuga och åter sköta Tillietudlems gärden; men med
sin karakters sluga försiktighet, hördes han aldrig skryta af att
hafva lossat det lyckliga skottet, som återinsatte hans
husbondfru och honom sjelf i besittning af deras fädernehem. ’Han
var i alla fall Mylady’s kusin,1 sade han till Jenny, som vår
hans enda förtrogna, ’och en förnäm herre, och fast han, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
