Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLII - Kapitlet XLIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•372
sängen, hörde i ett tillstånd midt emellan slammer och vaka,
dragonhästarnes tramp då deras ryttare återkommo från sin
pa-trullering, och insomnade derefter djupt, efter en dag uppfylld
af så smärtsamma sinnesrörelser.
KAPITLET XLIII.
De trädde in i hålans mörka natt, —
På marken der den hemska mannen satt,
Med sorgsen själ i dystert grubbel sänkt.
SPENSI2R.
Då morgonrodnaden började upplysa bergspetsarna, hördes
en sakta knackning på dörren till det torftiga rum hvari
Morton sof, och en gäll flickröst frågade honom utanför, "Om han
ville gå till Fallet innan folket kom upp?"
Han steg genast upp vid denna tillsägelse, och sedan han i hast
klädt sig, gick han ut till sin lilla ledsagerska. Bergsflickan
trippade lätt framför honom, genom det grå töcknet, öfver höjd
och mosse. Det var en vild och omvexlande vandring, som ej
vägleddes af något riktigt tydligt spår, och för det mesta gick
uppföre, i samma riktning som bäckens lopp, utan att likväl rätta
sig efter dess krökningar. Allt eftersom de kommo längre fram
under sin färd, blef lanskapet allt ödsligare och vildare, till dess
endast klippor och ljung betäckte dalens sidor.
"Ha* vi ännu långt qvar?" sade Morton.
"Nära en mil," svarade flickan. "Vi ä’ der om en stund."
"Går du ofta den här vilda vägen, min lilla flicka?"
"Ja, så ofta farmor skickar mig med mjölk och mjöl till
Fallet," svarade barnet.
"Och är du inte rädd att gå en så vild väg ensam?"
"Ah nej, sir," svarade flickan; "ingen lefvande själ kan
vilja röra en så’n liten stackare som mig, och farmor säger att
vi inte behöfva frukta någonting, när vi göra en god gerning,"
"Stark i sin oskuld, som i tredubbelt pantsar!" sade
Morton för sig sjelf och följde henne under tystnad.
De kommo snart till en härjad skogsdunge, der
hagtorns-och törnbuskar intogo de björkars och ekars plats, hvaraf den
fordom bestått. Här vek hans ledsagerska tvärt af från den
öppna heden och förde Morton på en får-stig till bäcken. Ett
doft och dystert brusande hade till en del förberedt honom pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
