Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•357
sk’3ta sin hushållerske-befattning. Morton lät gumman roa sig
med sina vakna drömmar och sina luftslott, och uppskjöt till
något lägligare tillfälle att meddela henne sin afsigt att fara
tillbaka igen, och tillbringa sitt lif på kontinenten.
Hans nästa omsorg blef att aflägga sin militäriska drägt,
hvilken’ han ansåg skulle försvåra hans spaningar efter Burley.
Han utböt den emot den grå jacka och kappa, som fordom
varit hans vanliga drägt på Milnwood, och hvilka Mrs Wilson
framtog ur en valnöts-byrå, dit hon undanlagt dem. Morton
behöll sitt svärd och sina pistoler, utan hvilka få personer
färdades i dessa osäkra tider. Då han visade sig i sin nya
drägt, var Mrs Wilson först tacksam "för att de passade
honom så bra," och sedan, "för att, fast han inte var fetare, han
likväl såg manligare ut, än när han bortfördes från Milnwood."
Derefter utbredde hon sig öfver fördelen af att spara
gamla kläder, och hade hunnit långt in i historien om en
sam-mets-kappa, som tillhört salig Milnwood, hvilken först blifvit
omgjord till en tröja och sedan till ett par byxor, och hvilka
plagg båda gångerna sett så godt som nya ut, då Morton
afbröt hennes berättelse om dess förvandlingar, för att taga
afsked af henne, emedan han samma afton nödgades fortsätta sin
resa. Denna underrättelse var ett tillräckligt häftigt slag för
hennes känslor.
"Och hvart ska’ ni ta’ vägen? — Och hvad ska’ ni göra
det för? — Och hvar ska’ ni sofva utom i ert eget hus, se’n
ni varit så många år hemifrån?"
"Jag vet nog att det är obeskedligt, Ailie, men det kan
inte hjelpas; och det var också skälet hvarföre jag sökte dölja
mig för er, emedan jag misstänkte att ni inte skulle låta mig
fara ifrån er så lätt."
"Men hvart ska’ ni ta1 vägen då?" frågade Ailie ännu en
gång. "Ha1 man väl nå5nsin hört på maken, att komma ena
minuten, och flyga sin väg som en pil ifrån bågen den nästa?"
"Jag måste fara ned till piparen Niel Blane på
Tillflykten," svarade Morton; "han måtte väl kunna ge mig en säng,
gissar jag?"
"En säng? — Ja, nog ä’ jag säker på att han kan det,"
svarade Ailie, "och låta er betala bra för den på köpet. Jag
tror nästan ni mistat vettet utomlands, som går och ger ut
pengar för en säng och en aftonmåltid, när ni kan få båda
delarna för ingenting, och tack till för att ni ta’r emot dem."
"Jag försäkrar er, Ailie," sade Morton, som var
angelägen om att tysta hennes invänningar, "att detta är en angelä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
