Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•263
fasthet. Burleys nästa fråga var efter Lord Evandale, och hans
raseri var stort, då han erfor att han blifvit bortförd under
natten, af en afdelning af de Milnwoodska skarpskyttarna under
Henrik Mortons eget befäl-
"Den bofven!" utropade Burley, vänd till Macbriar: "den
usla, lågsinnade förrädarn, som för att ställa sig in hos
regeringen, frigifvit den fånge som tagits med min egen högra hand,
och förmedelst hvilken jag är förvissad om att detta fäste, som
förorsakat oss så mycket bekymmer, nu skulle varit i våra händer."
"Men är det ej i våra händer?" sade Macbriar, i det han
såg uppåt Slotts-tornet; "och är det ej Covenantets färger som
svaja på dess murar?"
"En krigslist — ett blott knep," sade Burley; ^en skymf
emot våra besvikna förhoppningar, ärnad att betunga och
förbittra våra sinnen,"
Han afbröts här genom ankomsten af en af Mortons
följeslagare, som blifvit afsänd för att underrätta honom om platsens
utrymmande och dess besättande af insurgenternas trupper.
Burley bragtes snarare i raseri än blidkades af nyheten om denna
framgång.
"Jag har vakat," sade han — "jag har stridt — jag har
stämplat — jag har sträfvat för betvingandet af denna plats
— jag har afhållit mig ifrån att ställa mig i spetsen för
vigtigare och ärofullare företag, — Jag har tillstängt deras
utgångar, afskurit deras käll-ådror och sönderbrutit brödstafven inom
deras murar, och när folket var färdigt att öfverlemna sig i min
hand, på det deras söner måtte blifva trälar och deras döttrar
en begabbelse för hela vårt läger, kommer denna yngling, utan
ett skäggstrå på hakan, och ta1r sig för att sticka sin skära uti
skörden och rycka bytet ifrån honom som gjort det.
Sannerligen är ej arbetaren sin lön värd, och staden med dess fångar
borde bli1 gifven åt honom som vinner den."
"Nej," sade Macbriar, som förvånades öfver den häftiga
sinnesrörelse Burley röjde, ^förarga dig ej för de ogudaktigas
skull; Himlen vill begagna sina egna redskap, och hvem vet om
inte denna yngling —"
"Tyst! tyst!" sade Burley; "nedsatt ej ditt eget bättre
omdöme. Det var du som först bad mig akta mig för denna
hvitmenade grift — detta lakerade kopparmynt, som jag tagit
för rent guld. Det går illa, äfven för de utvalda, då de
försumma sådana fromma herdars uppmaning som du. Men våra
sinnliga böjelser äro benägna att missleda oss — denna
otacksamma pojkes fader var min synnerlige vän. De måste vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
