Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•227
kamrater genom att rikta sin eld på fienden, så ofta de kunde
göra det utan fara för sina vänner. De rundt omkring spridda
skarpskyttarne skjöto oupphörligt på hvarje föremål, som visade
sig på murarna. Slottet var insvept i rök, och klipporna
genljödo af de kampandes skrik. Midt under detta förvirrade
uppträde höll Borgen, genoin en besynnerlig tillfällighet, hardt nära
på att falla i de belägrandes händer.
Cuddie Headrigg, som framryckt jemte de öfriga
skarpskyttarne, och noga kände till hvarenda sten och buske i
Slottets grannskap, der han så ofta plockat nötter med Jenny
Den-nison, blef genom denna lokal-kännedom iståndsatt att med
mindre fara rycka längre fram än de flesta af hans kamrater, med
undantag af tre eller fyra, som följt tätt efter honom. Nu var
Cuddie, ehuru på det hela en temligen tapper karl, likväl
ingalunda någon vän af faran, hvarken för dess egen skull, eller för
den ära, som åtföljer den. Vid sitt framryckande hade han
derföre ej, som ordspråket lyder, fattat tjuren vid hornen, eller
gått rakt emot fiendens eld, utan tvärtom småningom aflägsnat
sig från stridsplatsen, i det han under uppstigandet allt jemt
dragit sig åt venster, tills han befann sig vid en helt annan sida
af Slottet, än den framför hvilken striden rasade, och på
hvilken de belägrade, i förtröstan på det tvära brådjupet, ej fästat
någon uppmärksamhet. Det fanns likväl på denna punkt ett
visst fönster, som tillhörde ett visst skafferi och stod i
förbindelse med en viss ide-gran, hvilken växte ur en klyfta i
berget, och var samma väg, hvarpå Goose Gibbie blifvit
luren-drejad ur Slottet, för att framföra Ediths budskickning till
Charn-wood, och som sannolikt förr i sin da’r blifvit begagnad för
andra smugglings-ändamål. Stödjande sig emot sin bössa och
seende upp emot fönstret, sade Cuddie till en af sina
kamrater: — "Det der ä* ett ställe, som jag känner bra till; mången
gång ha7 jag hjelpt Jenny Dennison ut ur det der fönstret,
utom att jag sjelf ibland krupit in genom’et för att få mig en
liten munterhet om aftnarna se’n plogen blifvit frånspänd."
"Och hvad hindrar oss från att krypa in nu också?" sade
en af de andra, som var en hurtig, tilltagsen ung karl.
"Ah, inte ä’ det just så mycket som hindrar oss, om det
vore allt," svarade Cuddie; "men hvad skulle vi göra se’n?"
"Vi ska* ta’ Slottet," ropade den andra; "vi ä’ ju fem
eller sex här, och alla soldaterna ä’ upptagna vid porten."
"Nå, så kom då," sade Cuddie; "men kom noga ihåg att
ni inte med ett finger får röra vid Lady Margretha, eller Miss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
