Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
"Det skola de aldrig, det låfvar jag," upprepade Mause;
"förtappade äro de hvarenda en af dem — förderfsens qvastar,
som endast duga till att kasta på elden, sedan de sopat
smutsen ut ur templet — med knutar försedda pisksnärtar, till
deras tuktan, som mer älska sina verldsliga ägodelar än
Förbundsens kors, men som sedan detta verk blifvit fullgjordt, blott passa
till snör-remmar i djefvulens kängor."
"Anfäkta mig," sade Cuddie, vänd till Morton, "om jag
inte tror att mor predikar lika bra som presten! Men det ä’
stor synd med hans hosta, för den kommer alltid på honom, just
som han ä’ som bäst i farten, och det der långa vrålandet han
höll bitti’ i morse ä’ mycket emot honom också — Anfäkta det
rör mig för en vitten, om han ville ryta henne stum, för då
fick han sjelf stå till svars för alltsammans — Det ä’ lycka att
vägarna ä’ så knaggliga, att slamret af hästhofvarna hindrar
ryttarne att ge mycket akt på hvad de säga; men bara vi en
gång komma på mjuk mark, ska’ vi nog få höra på en
annan låt."
Cuddies förmodan var blott alltför sann. Man hade ej
fäst synnerlig uppmärksamhet vid fångarnas ord, medan de voro
förqväfda af hästhofvarnas slammer på en ojemn och stenig väg;
men de inkommo nu på moss-marken, der de båda tros-ifrande
fångarnes vittnesbörd saknade detta skyddande ackoinpagnement.
Deras gångare hade derföre ej förr börjat trampa gräs-torf
och gröna ljung, och Gabriel Kettledrummle å nyo upphöjt
sin röst med, "Äfvenledes upplyfter jag min sång, lik en
pelikan i öknen — "
"Och jag min, lik en sparf på hustaken," utgått från
Mauses mun — än ett "Halloh, hå; håll in edra tungor, det
fan rider er, eller ska’ jag låta er smaka spann-remmen," hördes
från korpralen, som red efter truppen.
"Jag vill ej tiga på de ogudaktigas befallning," sade
Gabriel.
"Inte jag heller på något jordiskt lerkärils bud," sade
Mause, "om det också vore måladt lika rödt som teglet i Babels
Torn, och kallar sig en korpral."
"Halliday," skrek korpralen, "har du ingen kafle på dig,
karl? — Vi måste stoppa till munnen på dem innan de tala
ihjäl oss allesammans."
Innan något svar kunde afgifvas eller någon åtgärd
vidtagas med anledning af korpralens förslag, galopperade en
dragon fram till Sergeant Bothwell, som var ett godt stycke fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
