Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
"Håll honom i sträng fångenskap," svarade Evandale; "men
blif ej förvånad öfver min anhållan, att ni ej skall låta döda
honom. Jag har de mest tvingande skäl för min begäran."
"Må ske då," svarade Grahame; "men, unge man, om ni
önskar att i framtiden intaga någon utmärktare plats i er
Konungs oeh ert lands tjenst, låt det då bli’ er första uppgift, att
edra enskildta passioner, böjelser och känslor underordnas det
allmänna bästa och fullgörandet af er pligt. Detta är ej tider
att för gråskäggs griller och fjolliga qvinnors tårar uppoffra de
åtgärder af helsosam stränghet, som de omgifvande farorna
tvinga oss att vidtaga. Och kom ihåg, att om jag nu ger vika för
er enträgna begäran, måste min närvarande eftergifvenhet
fritaga mig från alla framtida försök af samma slag."
Derpå steg han åter fram till bordet och riktade sina
ögon skarpt på Morton, liksom för att ge akt på hvilket
intryck denna paus af fruktansvärd ovisshet mellan lif och död,
som tycktes isa de kringstående med fasa, skulle göra på
fången sjelf. Morton bibehöll en grad af fasthet, som i ett så
kritiskt ögonblick endast var möjlig för en själ, hvilken ej mer
hade någonting på jorden att älska eller hoppas på.
"Ni ser honom," sade Claverhouse, halft hviskande till
Lörd Evandale, "han vacklar på sjelfva randen mellan tid och
evighet, en belägenhet vida förfärligare än den rysligaste
visshet, och likväl är hans den enda kind som ej är blek, det
enda öga som är lugnt, det enda hjerta som ej klappar fortare
än vanligt, de enda nerver som ej skälfva. Betrakta honom
noga, Evandale — Om denna man kommer i spetsen för en
upprors-här, skall ett tungt ansvar hvila på er för denna
förmiddags verk. — Unge man," sade han derefter högt, "ert lif
är för det närvarande i säkerhet, tack vare edra vänners
bemedling. — Led ut honom, Bothwell, och låt honom bli’
tillbörligt bevakad och bortförd tillika med de andra fångarna."
"Om mitt lif," sade Morton, som qvaldes af den tankan
att han hade en gynnad rivals bemedling att tacka för detta
uppskof — "om mitt lif skänkts mig på Lörd Evandale’s
förbön —"
"För bort fången, Bothwell," sade Öfverste Grahame,
afbrytande honom. "Jag har ej tid att hvarken hålla eller af höra
några känslosamma tal."
Bothwell drog Morton med våld ur salen, i det han sade,
under det han nedförde honom på borggården: "Har ni tre
lif i er ficka, min gosse, utom det i er kropp, efter ni kan
låta er tunga på det der viset springa bort med dem? — Se så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
