Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
intaga en hel halftimma, för att höra nyheterna från trakten
och köpingen. Men för (let närvarande var hennes husbondfru
mycket för uppbragdt för en sådan nedlåtenhet. Hon afslog
den stumma inbjudningen med en stolt rörelse med bauden, och
i det hon rätade ut sig under det hon talade, började hon
följande förhör i en ton, som var beräknad att förkrossa
förbry-terskan.
"Är det sannt, Mause, som jag fått höra af Harrison,
Ga-dyill och andra af mitt folk, att ni tvärt emot den trohet ni
är skyldig Gud, Konungen och mig, er naturliga husfru och
herrskarinna, tagit er före att hindra er son ifrån att inställa
sig vid den vapen-syn, som hållits på Sheriffens befallning, och
återlemna hans vapen och klädes-persedlar i ett ögonblick, då
det var omöjligt att finna en passande person i hans ställe,
hvarigenom Baroniet Tillietudlem, både i dess herrskarinnas och
invånares personer, drabbats af en sådan skymf och vanära, att
något dylikt ej händt familjen alltsedan Malcolm Canmore’s
dagar?57
Den till vana blefna vördnad Mause hyste för sin fru, var
ganska stor; — hon tvekade, och ett par korta hostningar
antydde den svårighet hon hade att försvara sig.
"Sannerligen — Mylady — hm, hm! — sannerligen ä*
jag inte ledsen — mycket ledsen öfver att någon orsak till
missnöje skulle uppkommit — men min sons illamående —"
"Tala infe till mig om er sons illamående, Mause! Hade
han varit riktigt sjuk, skulle ni varit uppe vid tornet i
dagningen, för att få någonting som skulle gjort honom godt; det
finns få åkommor som jag inte har doktors-recept för, och det
vet ni mycket väl."
"Ack ja, Mylady! nog vet jag ni gjort underbara kurer;
det som ni sist skicka’ Cuddie då han hade masken, verkade
alldeles som en förtrollning."
"Nå, qvinna, hvarföre vände ni er då inte till mig, i fall
det var något verkligt behof? — Men det var inte det, er
falsk-hjertade vasall, som ni är!"
"Ers Nåd ha’ aldrig kallat mig för något så’nt förr. O,
ve! att jag skulle lefva för att bli’ kallad så," fortfor hon, i det
hon utbrast i tårar, "och jag, en född tjenare under huset
Tillietudlem till! Jag ä’ viss på att de storligen beljuga både Cuddie
och mig, om de säga att han inte vill slåss ända upp till
fotknölarne i blod för ers Nåd, och Miss Edith och det gamla
Tornet — ja, det skulle han, och jag ville förr se honom
begrafven under det, än att han skulle ge vika — men hvad det här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
