Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
anrättningen och gjorde sig i ordning att bära det till sin
gömda gäst. lian ansåg det obehöfligt att medtaga något ljus,
då han var fullkomligt hemmastadd med hvarje krökning af
vägen, och det var lyckligt att han ej gjorde det; ty han hade
knappt stigit utom tröskeln, förrän ett tungt hästtramp
tillkännagaf, att den kavalleri-trupp, hvars pukor de förut hört, höll på
att passera framåt vägen, som slingrar sig nedanför den höjd,
hvarpå Milnwoods herrgård var belägen. Han hörde]^den
be-befälhafvande officern tydligt utsäga ordet halt. Ett ögonblicks
djup tystnad följde, endast afbruten af någon otålig stridshästs
tillfälliga gnäggande eller skrapande.
"Hvad är detta för ett hus?" sade en röst i en myndig
och befallande ton.
"Milnwood, ers Nåd," ljöd svaret.
"Är ägaren välsinnad?" sade den frågande.
"Han fullgör styrelsens befallningar och bevistar en af
regeringen tolererad prestmans predikningar."
"Hm! jaså! — Tolererad? blott en mask för förräderiet, som
högst opolitiskt blifvit medgifven åt dem, hvilka äro för fega
för att ohöljdt visa sina grundsatser. Gjorde vi inte bäst i att
skicka upp en afdelning för att genomspana huset, i händelse
någon af de blodtörstiga bufvarne, som äro invecklade i detta
hedniska slagtande, kunde vara dolda der?"
Innan Morton hann hemta sig från den förskräckelse,
hvari detta förslag försatt honom, inföll en tredje talare: —
"Jag kan ej tro att det kan vara behöfligt; Milnwood är en
mjeltsjuk gubbe, som aldrig lägger sig i politiken, och älskar
sina penningpåsar och reverser högre än någonting annat i
verlden. Hans brorson var, efter hvad jag hör, vid vapen-synen i
dag och vann papegojan, hvilket ej tycks antyda någon
fanatism. Jag tror de allesammans längese’n gått till sängs, och
ett allarm så här dags på natten skulle kanske skrämma ihjäl
den stackars gubben."
"Nej," genmälte anföraren, "i så fall vore det förspilld
tid att genomsöka huset, och vi ha’ ingen att förlora. Herrar
af Lif-Gardet, framåt — marsch!"
Några trumpet-stötar, blandade med ett och annat slag på
pukan, jemte hästtramp och vapenklang, tillkännagåfvo nu att
truppen åter satt sig i marsch. Månan frambröt ur molnen, i detsamma
de främsta lederna af kolonnen hunnit till en höjd, uppför
hvilken vägen krökte sig, och visade åskådaren otydligt genom den
dunkla skymningen de glimmande stålhjelmarna, samt hästarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
