Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckliga offrens öde, sluta de vanligen med att uppmana dem,
att i händelse tiden skulle så fordra, i likhet med sina tappra
förfäder, intill döden försvara den medborgerliga och religiösa
frihetens sak.
"Ehuru jag är långt ifrån att hysa någon vördnad för de
särskildta tros-satser, hvilka förfäktas af dem som kalla sig dessa
mäns efterföljare, och hvilkas ofördragsamhet och inskränkta
bigotteri äro åtminstone lika ögonskenliga som deras tros-nit,
så sker det likväl utan att nedsätta minnet af dessa offer, af
hvilka många förenade en Hampdens frisinnade tänkesätt med
en Hoopers eller en Latimers martyrs-nit. A andra sidan skulle
det vara orättvist att glömma, det många äfven bland dem, som
varit verksammast i att krossa hvad de ansågo för dessa
olyckliga vandrares rebelliska och upproriska lynne, då de kallades
att sjelfva lida för sina politiska och religiösa åsigter,
utvecklade samma djerfva och hängifna nit, hvilket i deras fall bar
en anstrykning af ridderlig konungskhet, liksom i de förras af
republikansk enthusiasm. Det har ofta blifvit anmärkt om den
Skottska national-karakteren, att den oböjlighet som ingått i
dess daning visar sig mest till sin fördel under motgången, då
den tyckes beslägtad med den på deras berg infödda lönnen,
hvilken försmår att ens genom den rådande vindens inflytande
blifva dragen åt en led i sitt växt-sätt, utan med samma
dristighet utskjuter sina grenar i alla riktningar, så att den ej
erbjuder någon vind-sida åt stormen, och väl kan blifva afbruten
men aldrig böjd. Jag talar naturligtvis om mina landsmän, såsom
jag varit i tillfälle att gifva akt på dem; ty jag har hört
sägas att de äro läraktigare då de äro i fremmande länder. Men
det är tid på att återvända från denna afvikelse från ämnet.
"En sommar-afton, då jag under ett dylikt ströftåg som
jag beskrifvit, nalkades de dödas öfvergifna bostad, blef jag
temligen förvånad öfver att höra ljud, som voro olika dem
hvilka vanligen förljufva dess enslighet, nemligen bäckens sakta sorl
och vindens suckar bland grenarna på tre jettelika ask-träd,
hvilka utmärka kyrkogården. Vid ifrågavarande lillfälle hördes
tydligt slagen af en hammare, och jag började frukta för att ett
aflopps-dike, som länge varit påtänkt af ägarne till de båda egendomar,
hvilkas skiljegräns utgjordes af min favorit-bäck, höll på att dragas
uppför dalen, för att sätta sin rät-liniga vanskaplighet i stället för
den naturliga gränsens behagliga krökningar[1]. Då jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
