Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skakade åter på hufvudet.
— Lämna mig. Ni har redan gjort mig allt för mycket
ondt. Jag har älskat er så högt, att all den sorg ni kunnat
göra mig skulle jag med glädje ha tagit emot, vårdat den
och älskat den. Men den sorg ni nu har gjort mig är
vedervärdig. Jag hatar den. Lämna mig, jag lider för
mycket. Farväl!
Hon stod hög och rak med de små fotterna orörliga
på mattan.
— Jag har kommit hit. Det är min lycka, det är mitt
lif jag kämpar för. Jag är envis och stark, det vet ni. Jag
går inte min väg.
Och hon sade om igen allt hvad hon redan hade sagt.
Stark och uppriktig, säker på sig själf, förklarade hon för
honom hur hon hade brutit det band som redan förut var
så svagt och som plågade henne, och hur hon, då hon gaf
sig åt honom i trädgårdshuset vid via Alfieri, förvisso hade
gjort det af fri vilja och utan en sidoblick eller en tanke på
annat håll. Men redan genom att tala om den andre irriterade
hon honom. Han ropade till henne:
— Jag tror er inte!
Hon började på nytt säga om detsamma.
Plötsligt såg hon instinktmässigt på sin klocka:
— Min Gud, hon är tolf.
Många gånger förut hade hon uttalat samma
öfverraskande och förskräckta ord, när afskedstimmen plötsligt
hade slagit. Jacques darrade när han hörde detta
välbekanta utrop, som denna gång var så fullt af smärta och
förtviflan. Hon talade ännu några minuter, heta ord, fuktade
med tårar. Så måste hon till sist gå. Hon hade ingenting
vunnit.
Hemma hos henne väntade fruarne från saluhallarne i
antichambren för att öfverlämna en bukett åt henne. Hon
erinrade sig att hennes man hade blifvit minister. Det låg
högar af telegram, visitkort och bref till henne,
lyckönskningar och bref med begäran om hennes förord för den ena
och den andra. Fru Marmet skref och bad henne att
rekommendera hennes brorson hos general Larivière.
Hon gick in i matsalen och sjönk tillintetgjord ned på
en stol. Herr Martin-Bellème höll just på att i största hast
sluta sin frukost. Man väntade honom i konseljen och hos
den afgångne finansministern, som han var skyldig en visit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
