Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblicks samtal. Det rör sig om en sak af den allra
största vikt.
Han tystnade och lät sin blick irra omkring bakom de
guldbågade glasögonen, denna blick som tycktes tillhöra en
blind och en visionär och som trots hans nästan brutala
kärlek till verkligheten höll honom kvar i ett slags mysticism.
Han frågade plötsligt:
— Ni har varit i Italien i år, min fru?
Och han fortsatte utan att gifva henne tid att svara:
— Ja, jag vet, jag vet. Ni har varit i Rom. Ni har
sett den triumfbåge som den skurken Titus lät resa, detta
afskyvärda marmormonument på hvilket man ser den
sju-armade ljusstaken afbildad bland det öfriga bytet, som
röfvades från Judarne. Min fru, jag säger er att det är en skam
att denna triumfbåge ännu står upprätt, och det i Rom, där
påfvarne ha lyckats hålla sig uppe blott tack vare de judiska
bankirerna och växlarne. Judarne ha fört Greklands och
Orientens vetenskaper till Italien. Renässansen är ett verk
af Israels folk, min fru. Det är den enkla sanningen, som
icke är mindre viss därför att den icke är erkänd.
Och han banade sig väg ut genom hopen af besökande,
följd af ett doft knakande från de hattar som han stötte emot
och knycklade till.
Emellertid granskade furstinnan Seniavine från sin loge
genom lorgnetten sin väninna med detta plötsliga intresse
för kvinnoskönhet som kom öfver henne då och då.
Hon sade till Paul Vence, som var i hennes närhet:
— Tycker ni inte att fru Martin är vackrare än vanligt i år?
I foyern, som skimrade af ljus och guld, frågade general
de la Briche Larivière:
— Har ni sett till min systerson?
— Er systerson? Le Ménil?
— Ja, Robert. Han var i salongen nyss.
La Briche stod en stund i tankar. Därefter sade han:
— Han var hos oss i Sémanville i somras. Jag fann
honom besynnerlig, förströdd. Det är en präktig pojke,
uppriktig som guld, och intelligent. Men han skulle behöfva en
sysselsättning, ett mål i lifvet.
Klockan som tillkännagaf att mellanakten var slut hade
redan ringt och tystnat igen. De båda gamla herrarne gingo
ensamma genom den tomma foyern.
— Ett mål i lifvet, återtog La Briche.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
