Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXXII.
Det var en fredag på Operan. Ridån hade nyss gått
ned öfver Fausts studerkammare. Från de böljande djupen
nere på parkett riktades kikare uppåt, och under ljuset från
kronan, som förlorade sig i det stora tomrummet, spanade
otaliga ögon omkring i salongens purpur och guld. Logerna
inneslöto likt skumma juvelskrin sina skatter af
briljantgnistrande kvinnohufvuden och blottade skuldror. Öfver
parterren krökte sig amfiteatern som en lång guirland af
diamanter, blommor, hår, hvitt hull, siden och tyll. I
avantscenerna såg man österrikiska ambassadörens fru och lady
Gladwin; på amfiteatern Berthe d’Isigny och Jane Tulle, af
hvilka den sista tack vare en älskares själfmord dagen förut
njöt af en färsk ryktbarhet; i logerna fru Bérard de la Malle
med sänkta ögon och de kyska kinderna skuggade af långa
ögonfransar, furstinnan Seniavine, som strålade öfver alla
och som dolde en panters gäspningar bakom sin solfjäder;
fru de Morlaine mellan två unga kvinnor, hvilkas själar hon
höll på att bilda; fru Meillan, tronande på trettio år af
obestridd och mäktig skönhet; fru Berthier d’Eyzelles, stel och
rak under sina stålgråa pannbindlar, besatta med diamanter.
Den litet rödsprängda färgen i hennes ansikte förhöjde den
stränga värdigheten i hennes hållning. Hon var föremål för
mycken uppmärksamhet. Garains kombination hade strandat,
och det hade under dagens lopp blifvit bekant att hr Berthier
d’Eyzelles hade mottagit uppdraget att bilda ett kabinett.
Hans ansträngningar voro på väg att lyckas. Tidningarne
offentliggjorde listor med Martin-Bellèmes namn för
finansportföljen. Och kikarne riktades förgäfves mot grefvinnan
Martins ännu tomma loge.
Ett enormt sorl af röster fyllde salongen. General
Larivière stod vid sin vanliga plats på tredje parkettbänken och
pratade med general de la Briche.
— Snart gör jag som du, gamle kamrat, sade han: slår
mig ned i Touraine och planterar kål.
Han hade en af sina melankoliska stunder, då lifvets
slut tycktes honom nära och det tomma intet gapade
därbakom. Han hade smickrat Garain; och Garain, som
misstänkte honom för att ha allt för godt hufvud, hade föredragit
en närsynt och halftokig artillerigeneral till krigsminister.
Till gengäld hade Larivière åtminstone fått se Garain lämnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0207.html
