Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem till ett politiskt parti. Det anser jag för ögonblicket
vara en inrikesministers första plikt.
Garain var icke någon cyniker; han svarade ingenting.
— Garain, frågade grefve Martin, har ni bestämt hvilken
portfölj ni vill förena med presidentskapet i konseljen,
justi- eller inrikesportföljen?
Garain svarade att hans beslut komme att bero af det
val som N*** komme att träffa; hans medverkan var
nödvändig för kabinettet, och han tvekade ännu mellan de båda
portföljerna. Han själf, Garain, var beredd att offra sin
personliga böjelse för högre intressen.
Senatorn Loyer gjorde en grimas i sitt skägg. Han
hade stark aptit på justitieportföljen. Denna åtrå var gammal
hos honom. Under kejsardömet hade han gifvit kollegier i
juridik och hållit omtyckta lektioner vid kafféborden. Han
hade sinne för advokatknep. Han hade börjat sin politiska
bana med några tidningsartiklar, som voro direkt anlagda på
att ådraga honom åtal och rättegångar och några veckors
fångelse; och ända sedan dess hade han betraktat pressen
som ett vapen i oppositionens hand, hvilket hvarje god
regering bör oskadliggöra. Sedan den 4 september 1870 drömde
han om att en gång bli justitieminister, för att man skulle
få se hur han, den gamle bohemienen och läxpluggaren i
juridik, som fordom hade gifvit lektioner medan han slafsade i
sig sin kålsoppa, förstod att handhafva det högsta chefskapet
öfver domarkåren.
Han hade sett dumbomar gå förbi sig och komma fram
i dussintal. Han hade åldrats i senatorskapets medelmåttiga
ära. Smutsig, fattig och lat som han var, insyltad i ett
gammalt förhållande med en värdshusflicka, hade han inga
fördomar; hans gamla jakobinska sinne och hans uppriktiga
förakt för folket hade öfverlefvat hans ärelystnad och gjorde
honom, när allt kom omkring, till en af dem som förstå att
regera. Denna gång hade han gått med i Garains kombination
i tanke att han hade justitieportföljen i sina händer.
Och hans beskyddare, som icke ville gifva honom den, blef
med ens en obekväm rival. Han dref gyckel med det hela,
medan han satt och formade sin brödkula till en liten hund.
Hr Berthier d’ Eyzelles satt mycket lugn, mycket allvarlig
och mycket torr och strök sina vackra hvita polissonger:
— Är det inte också er mening, herr Garain, att man
bör bereda de män plats i ministären, som allt ifrån början
ha följt den politik mot hvilken vi nu styra vår kurs?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
