Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stelfrusen vind. Dechartre närmade sig Thérèse, blek och
enerverad, och hviskade till henne.
— Detta galleri är ett magasin, dit all världens
konsthandlare skicka hvad de icke ha kunnat bli af med. Och
prinsen säljer här det som judarne icke ha kunnat sälja.
Han förde henne till en “helig familj“, som stod på ett
staffli draperadt med grön sammet, och som bar Michel
Angelos namn i kanten.
— Denna heliga familj har jag sett hos konsthandlare
i London, Basel och Paris. Då de icke ha kunnat få de
femhundra francs för den, som den möjligen är värd, ha de gifvit
den siste Albertinelli i uppdrag att begära femtio tusen.
Prinsen, som såg dem hviska, och som mycket väl
gissade hvad det var fråga om, närmade sig dem mycket
älskvärdt:
— Det finns en dubblett af denna tafla, som man har
bjudit ut litet hvarstans. Jag kan icke med säkerhet påstå
att det här är originalet. Men den har alltid varit i familjens
ägo, och i de gamla inventarierna står den angifven som
en Michel Angelo. Det är allt hvad jag vet om den.
Dechartre var misslynt. Han hade tänkt på Thérèse
ända sedan gårdagen. Han hade hela natten drömt om henne
och arbetat med hennes bild. Han återsåg henne nu,
förtrollande, men förtrollande på ett annat sätt och ännu mera
åtråvärd än i hans sömnlösa dröm; mindre sväfvande, med
en starkare arom af lefvande kött, men också med en själ
mera hemlighetsfull och ogenomtränglig. Hon var sorgsen;
hon föreföll honom kall och förströdd. Han sade sig själf
att han ingenting betydde för henne, att han kom olägligt
och att han blef löjlig. Han blef dyster och retade upp sig.
Han hviskade bittert i hennes öra:
— Jag hade tänkt öfver det. Jag ville icke komma.
Hvarför gick jag hit?
Hon förstod strax hvad han ville säga, att han fruktade
henne nu, och att han var otålig, skygg och tafatt. Han
behagade henne så, och hon var honom tacksam för att hon
förvirrade honom och väckte hans begär.
Hon kände hjärtat klappa. Men hon låtsade som om
hon hade uppfattat hans ord så, att han var förargad öfver
att ha gjort sig besvär för denna dåliga tafvelsamlings skull,
och hon svarade, att detta galleri verkligen icke hade mycket
som kunde intressera. Och han, som redan var rädd att ha
misshagat henne, blef lugnad och trodde att hon verkligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
