Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke särskildt att rekommendera som uppehållsort öfver
vintern. Jag förstår ingenting af er resa, och den har gjort
mig mycket ledsen. Lugna mig ju förr dess hellre, jag
ber er ...
Tror ni kanske att det är behagligt för mig att få
underrättelser från er genom er man och att taga mot hans
förtroenden? Han är ledsen öfver er frånvaro, och han är
olycklig öfver att det politiska lifvets förpliktelser i denna
stund hålla honom kvar i Paris. Jag har hört sägas på
klubben att han har utsikter att bli minister. Det
förvånar mig, ty man brukar eljes icke välja ministrarne ur
sociétén.“
Därefter berättade han om sin jakt. Han hade med
sig hem tre räfskinn åt henne, och ett af dem var mycket
vackert; det var skinnet af ett präktigt djur, som han hade
tagit i svansen för att rycka det undan sin hund, och som
hade vändt sig om och bitit honom i handen. “Noga
räknadt“, skref han, “var djuret i sin goda rätt.“
Han hade ledsamheter i Paris. En syssling till honom
ville komma in i klubben. Han var rädd, att han skulle få
en svart kula. Kandidaturen var redan tillkännagifven. Under
sådana omständigheter vågade han icke råda honom att taga
den tillbaka; det skulle vara att taga på sig ett allt för stort
ansvar. Å andra sidan skulle det vara obehagligt om han
föll igenom. Han slutade med att bedja henne skrifva och
komma snart tillbaka.
Då hon hade läst detta bref, ref hon sönder det helt
sakta, kastade det på elden och såg det brinna upp, medan
hon satt i drömmar som icke voro henne behagliga.
Helt visst, han hade rätt. Han sade hvad han borde
säga; han beklagade sig så, som han borde beklaga sig.
Hvad skulle hon svara honom? Skulle hon draga ut deras
dumma tvist, skulle hon fortsätta att gräla på honom? Det
var just rätta tillfället att gräla på honom nu! Anledningen
till deras tvist hade blifvit henne så likgiltig, att hon måste
tänka efter för att erinra sig den. Ack nej, hon kände
ingen lust att plåga honom längre. Tvärtom, hur vek kände
hon sig icke nu vid tanken på honom! Då hon såg att
han älskade henne förtroendefullt och med ett envist lugn,
blef hon sorgsen och förskräckt. Han hade icke förändrat
sig, han. Han var densamme som förut. Men hon var icke
densamma. De voro nu skilda åt genom omständigheter,
ofattliga och mäktiga liksom dessa egenskaper hos luften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
