Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komplimenterat henne från en kännares synpunkt. Hon trodde att
männen blott voro i stånd att förnimma verkan af en toalett
utan att förstå den i alla dess sinnrika detaljer. Några
förstodo visserligen kläder, men de ingåfvo henne afsmak genom
en viss kvinnlighet och en korrumperad smak. Hon hade
fått nöja sig med att låta sin elegans uppskattas af kvinnorna,
och dessa inlade småsinne, elakhet och afund i sina omdömen.
Dechartres på en gång konstnärliga och manliga beundran
öfverraskade och gladde henne. Hon mottog med nöje de
loford han slösade på henne, utan att det föll henne in att
finna dem allt för intima eller nästan närgångna.
— Ni ser alltså på toaletter, herr Dechartre?
Nej, han såg nästan icke på dem. Man såg så få väl
klädda damer, till och med i dessa tider då kvinnorna kläda
sig lika väl och till och med bättre än någonsin förr. Han
fann intet nöje i att se paket gå omkring och spatsera. Men
om en kvinna med rytm och linjer gick förbi honom,
välsignade han henne.
Han fortsatte med litet högre röst:
— Jag kan icke tänka på en kvinna, som hvar dag
lägger ned omsorg på att smycka sig, utan att samtidigt
begrunda den betydelsefulla läxa hon ger konstnärerna. Hon
klär sig och ordnar sitt hår blott för några få timmar, och
det är en möda som icke är bortkastad. Vi böra liksom hon
smycka lifvet utan att tänka på framtiden. Att måla,
skulptera och skrifva för eftervärlden är blott dumhet och fåfänga.
— Herr Dechartre, frågade prins Albertinelli, hvad säger
ni om en malvafärgad peignoir, strödd med blommor af
silfver, på miss Bell?
— Jag, sade Choulette, jag tänker för min del så föga
på mitt eftermäle här på jorden att jag skrifver mina vackraste
dikter på cigarrettpapper. Ofta ha de försvunnit och blott
lämnat kvar åt mina vers ett slags metafysisk tillvaro.
Han tyckte om att affektera detta slags vårdslöshet.
I verkligheten hade han aldrig låtit en skrifven rad af sin
hand gå förlorad. Dechartre var uppriktigare. Han kände
intet begär att öfverlefva sig själf. Miss Bell klandrade
honom därför.
— Herr Dechartre, för att vårt lif skall bli fullt och
stort, måste vi lägga in i det både det förflutna och det
tillkommande. Vi måste utföra våra verk i dikt och konst till
de dödas ära och med tanke på dem som ännu icke äro födda.
På detta sätt skola vi få del i det som var, det som är och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
