Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara väcker för honom bundo henne vid denna vän. Han
gjorde väl icke hennes lif till en oafbruten njutning, men
han gjorde det lätt att bära och stundom angenämt.
Han hade lärt henne känna hvad hon icke hade anat
i sin ensamhet, trots vissa ögonblick af obestämdt
illabefinnande och af melankoli utan orsak — hennes temperament,
hennes verkliga kallelse. Hon lärde känna sig själf genom
honom. Det gjorde henne gladt förvånad. Deras sympatier
lågo hvarken inom tankens eller själens områden. Hennes
smak för honom var enkel, af ett visst bestämdt slag och
sådan att hon icke snart ledsnade. Och just i detta
ögonblick gladde hon sig åt tanken att hon nästa dag skulle möta
honom i den lilla våningen vid rue Spontini, där de brukade
träffas sedan tre år tillbaka. Och med en rätt kraftig liten
skakning på hufvudet och en axelryckning, som var en smula
mera brutal än man kunnat vänta af denna utsökta
världsdam, hviskade hon för sig själf, där hon satt ensam framför
elden, som nu var utslocknad: “Jag behöfver kärlek, jag!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
