Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brutalt tag i Olgas löst sittande kappa, rakt i ryggstycket,
hvilkets tyg han kramade ihop i sin hand.
Olga kände angreppet, men förstod i första
ögonblicket icke dess mening eller hvarifrån det kom. Hon blef
förfärligt skrämd af att känna greppet af en hand i
ryggen och hon gaf till ett högt skrik.
Hon vände sig häftigt om... men handen höll fast i
tyget... krasch, det lät som om kappan rifvits
sönder ...
Hon varseblef sin kamrat f. d. frälsningsmusikanten.
Jaså, han hade spårat upp henne. Han kom ju alldeles
som den vansinnige kandidaten gjort för några år
tillbaka ... Då hade hon varit tillsammans med en grefve ...
Likheten emellan den »tokige doktorns» och den
förskjutne frälsningsmusikantens uppträdande slog henne
starkt. Hon blef riktigt blek vid tanken, som inneslöt
jämförelsen mellan de båda händelserna. Den ena var ju som
en parodi på den andra ... Hur kunde det komma sig,
att man alltid anföll henne på detta sätt, på gatan och
med handgripligheter... Det var ju frukter af hennes
handlingssätt ... och samvetet stälde fram en anklagelse.
Men blott ett ögonblick. Omedelbart därefter hade
hon glömt sin tankegång och behärskades endast af
harmen och vreden öfver det simpla öfverfallet.
»Släpp mig, hvad har Ni med mig att göra!» ropade
hon så afvisande och främmande som om hon aldrig känt
den man, som stod framför henne med sorgen och
föraktet blandade i sina brinnande ögon.
Frälsningsmusikanten svarade inte ett ord, han endast
såg på henne, han stirrade och stirrade henne i ansiktet.
Han tycktes icke tro sina ögon, han tycktes icke kunna
öfvertyga sig själf, att hon burit sig så lumpet, så
samvetslöst åt mot honom.
Nu rusade hennes kavaljerer fram, druckna,
öfvermodiga och ilskna. Den ena tog honom med ett våldsamt
tag i kragen och den andra gaf honom ett hårdt slag i
ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
