Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högljudt gormande. Oftast formerade de bekantskap med
några af damerna, som spatserade utanför, men flera af dem
hade redan från nöjesetablissementet sällskap med
kvinnor, hvilka den forne frälsningssoldaten såg tillhöra den
offentliga lastens här.
Han stod i stråkvägen från guldkrogen en lång stund.
Han hade en slags profetisk förnimmelse att här, just här
skulle han träffa på henne, som han sökte. Han kände
sina fötter liksom fastnaglade, och han beslöt sig för att
stå kvar här ända tills han var säker på, att den gyllene
salongen tömt ut de sista af sina halfrusiga nattgäster.
Det var kallt att stå stilla så här, och hur hetsig han
kände sig inombords förmådde ej detta att stå emot den
starka kylan utanför, synnerligast som han icke förtärt
mer än ett par smörgåsar och ett glas porter på hela
dagen.
Just som han började anse det fullständigt lönlöst att
stanna längre såg han tre gestalter komma på gången.
Det var en kvinna och två män. De båda sistnämda
gingo på hvar sin sida om kvinnan och höllo henne
under armen. Alla tre voro synbarligen ganska starkt
berusade. De skrattade och skämtade och väsnades. Deras
gång var också oregelbunden, och när en vinglade åt
någon sida, följde de båda andra med.
Kvinnans skratt var högljuddare än de två männens.
Det ljöd som en backantinnas, och det interfolierades med
utrop, som buro den otyglade frispråkighetens prägel.
»Det är hon!»
Det uttrycket undföll Oskar Landbo genast, då han
på afstånd varseblef de tre, som förtroligt kommo arm i
arm.
Och ju närmare de kommo, ju tydligare såg han, att
kvinnan i midten var den han väntade.
Olga hade synbarligen lössläppt alla sina anlag för
utöfvandet af det lefnadslustiga och fria lif, som hon i
afskedsbrefvet till frälsningsarmen sagt sig vilja söka, när
hon aflade sin befläckade frälsningsdräkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
