Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motståndskraft, gifvit vika för den första bästa sinnliga
frestelse, som kom i hennes väg.
Den domen kunde nog till en del vara riktig, men den
var det icke fullständigt, ty det var icke enbart det sämsta
i hennes natur, som utgjorde drifkraften. Det var
medgången, dyrkandet från publikens sida, som förstörde
hennes fromhet; och den var från början bygd på en mycket
idealistisk, om ock öfverspändt bizarr grund, denna väntan
att få se någon särskild individ komma med sin
tillbedjan.
— — —
En afton, ungefär en kvarts timma innan mötet skulle
börja, satt kapten Olga och drack té i det lilla rum i
frälsningsarmens byggnad, hvilket hon ensam disponerade.
Hon ägde en min, liknande en berömd och bortskämd
primadonnas, strax innan teater-föreställningen skall börja.
Hon såg närvös och orolig ut, främmande för det, hon
hade för händer.
En värkligt stor konstnärinna har i allmänhet
»rampfeber» strax innan hon skall fram på scen hvarje gång
hon uppträder, om hon ock är aldrig så gammal och van
i sin konst. Det utgör de fina närvernas och den för
framgången känsliga intelligensens kännetecken.
Så ock med Olga. Hon var icke längre det ödmjuka,
opersonliga frälsningsredskapet i Guds och arméns hand,
hon hade så småningom utvecklats till en
frälsningsvärksamheten medvetna konstnärinna. Hon var den rödklädde
tribunens primadonna och hon ägde en sådans alla
egenskaper.
Det är omkring tre månader sedan hon i Stockholm
uppträdde för första gången. I hennes ansikte har den
utveckling, som vi i föregående sökt att angifva,
efterlämnat åtskilliga spår. Blicken är skarp och tankfull och
uttrycket innebär, någonting trött och blaseradt, som
förrådde själslifvets öfveransträngning.
Hon skulle just sätta koppen ifrån sig, då hon sprätt
till vid en knackning på dörren, en på samma gång lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
