Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besked - så låg dock alltid ett robust löje öfver hans
pussiga anlete och han kunde berätta en mustig
demimondhistoria ögonblicket efter att han förlorat några hundra
kronor på ett misslyckadt bud.
Alla lade märke till att prokuristen i afton var
allvarligare än någonsin förut. Man hade icke hört ett enda
bullrande, egenkärt skratt och man hade icke i Ninnis
närvaro fått mysa vid en enda ekivåk historia.
Den, som gifvit närmare akt på honom, skalle ha
funnit, att den tjocke prokuristen hela kvällen satt och
kisade med sina små grå ögon, alldeles som om han velat
undersöka eller gifva akt på någonting. Och man skulle
äfven funnit, att hans ögon ibland fingo ett stickande och
lömskt uttryck, som om han bakifrån lurat på något rof.
Ninni hade icke förrän möjligen under den sista
halftimman egnat honom någon vidare uppmärksamhet.
Han var en af de personer, som ingaf henne en instinktiv
afsky genom sitt utseende och sitt ovårdade sätt. Hon
hade aldrig visat honom det, ty han var en af hennes
bästa gäster, men hon måste lägga starkt band på sig för
att kunna vara lika älskvärd och intagande mot honom,
som hon var mot alla de andra.
Men, som sagdt, sedan spelpartiet fortgått i omkring
fyra timmar - mellan fyra och en half och fem timmar
var den ordinarie »sessionstiden» - hade Olga börjat
känna på sig, att det var någon, som egnade henne en
slags uppmärksamhet, som föreföll litet närgången. Och
hennes iakttagelse hade riktat hennes blickar mot
Billberg ... Ja visst, hon misstog sig inte ... han satt
värkligen och följde henne med blickar, som kommo henne
att rysa.
Åh, hon visste nog, hvad det låg i dessa roflystna
tigerblickar, men inte hade hon förut anat att det fans
någonting så starkt och vildt inom honom, som dessa
ögonkast tycktes tillkännage.
Han ville bli hennes älskare - - han som alla de
andra. Han hade gjort henne de mäst lysande förslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
