- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
209

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spatserade på trottoaren, i långsam takt dragande benen efter
sig. Konstapeln stannade och fixerade de båda personerna
med en intensitet som om han funderade på att sluka dem
lefvande.

Stockholms patrullerande poliskonstaplar ha i
allmänhet en sällsynt förmåga att på ett närgånget sätt kunna
fixera folk, som går förbi dem på gatan. Denna
nyfikenhet var emellertid i detta ögonblick mera förklarlig och
naturlig, ty för det första var det ju på en för
promenader olämplig tid på dygnet och för det andra var det ju
mycket egendomligt att se en så elegant dam och en
arbetsklädd person spatsera tillsammans i förtroligt samtal.

»Om Ni varit ensam, hade poliskonstapeln nog lagt
vantarna på er», sade Ninnis kavaljer.

»Tror Ni det?» svarade hon.

»Polisen tar ju flickorna så här sent» - -

Det var nära att Ninni blifvit ond och i den högsta
uppbrusning vändt honom ryggen. Men så erinrade hon
sig genast, att hon icke fick begära för mycken artighet
utaf honom. Dels var han ju icke salongsbildad och dels
såg det ju egendomligt ut, att hon kommit så där och rent
ut utbjudit sitt sällskap.

»Men, hör Ni, jag är ingen ’flicka’» - - sade hon i
gemytlig ton.

»Men Ni frågade ju, om jag betalar bra», fann han sig
genast med.

Det var sannt. Han slog henne med hennes egna ord.

»Det skämtade jag», svarade hon trovärdigt.

Hon tänkte att han skulle visa glädje öfver det, men
det syntes han ej göra.

»Såå - -», svarade han endast, utan någon
öfverraskning.

De hade nu hunnit till hennes port. Hon sprang utan
vidare upp för trappan och låste opp den tunga ekdörren.
Hon var fast besluten att låta honom följa med. Han
behagade henne genom sitt utseende och sitt sätt, och hon
skulle nog fördraga hans arbetskläder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free