Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarje ögonblick väntade han att få höra
tamburklockan ringa. Han skulle kunna höra på tryckningen att
det var polisfingrar. De borde snart vara här för att häkta
honom.
Fly, fly...! hviskade det ånyo inom honom. Men
hvart skulle han ge sig af? Han ägde inte en reskassa,
som förslog för en längre flykt. Och det skulle inte dröja
länge, förrän han var i polisens våld. Om han haft en
tjugotusen kronor på fickan, skulle han beslutat sig för ett
ögonblickligt försvinnande, men nu - .- Han var inte
mannen att genom arbete slå sig fram i ett främmande
land. Troligt var det också att han blef fångad på
vägen. Det var ju inte en gång af hundra, då det ej gick
på det sättet.
Nej, det var omöjligt för honom att framtvinga ett
uns af den viljekraft, som behöfs för att rädda sig genom
en energisk flykt.
Men inte kunde han blindt öfverlämna sig åt
polisen.
Ransakningshäkte ... offentlig ransakning ... skam,
nesa, fängelse. .. det var omöjligt att underkasta sig
dylikt, lika omöjligt som att lefva utan blod i ådrorna.
Men hvad skulle han då taga sig till — — han tyckte
sig se allt klarare, huru det blott fans en enda utväg
- - några sekunder af kval kanske — — men sedan
skulle allt, allt vara förbi.
Det var besynnerligt att denna tanke ej alls förskräckte
honom - - det föreföll honom ju nästan som en
njutning, en triumf öfver motgångarna att tänka den — —
och dock hade han, som alla andra, älskat lifvet så högt,
icke lifvets allvar och dess arbete, men dess fröjder, dess
njutningar och dess förgylda laster - - hur förfärligt
hade han icke många gånger tänkt sig att det skulle vara
att dö - - att lämna alltsammans af detta glittrande,
sjudande, onyttiga men tjusande - -
Kan värkligen en människa genom en enda händelse,
som inträffar, om den också är aldrig så fruktansvärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
