Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för en, äfven om det skulle åstadkomma en fullständig
brytning.
Han tog sig friheten att helt familjärt slå sig ned
på en stol och börja att betrakta henne, där hon vred sig
i löje framför spegelglaset, fastän han tydligt såg, att hon
hälst önskade han skulle gå sin väg.
»Var det något annat du ville?» frågade hon på ett
otåligt, impertinent sätt.
Jaså, hon körde af honom, körde bort honom från så
godt som hans egen våning. Nu kunde han icke längre hindra
utbrottet af sin harm.
»Slyna!»
Han riktigt röt fram ordet så rått och föraktligt han
förmådde.
Det var som om en orm hade stungit henne.
Ansiktsmusklerna förvredos af ilska. Hon sprang fram till honom
och måttade en örfil mot hans kind. Han parerade dock
slaget med armen.
Hon tog några steg bakåt.
»Gå er väg!» hväste hon.
Men baronen var nu fyld af ett fullständigt raseri.
Han sprang fram till henne, fattade henne i armarna och
höll henne kvar som i ett skrufstäd.
»Om det vore rätt, skulle jag strypa dig», sade han,
under det att ögonen sprutade eld.
Nu började Ninni återfå sin sinnesnärvaro.
»Om Ni inte ögonblickligen släpper mig, ropar jag
på Jenny och låter henne slå allarm», sade hon
kallblodigt.
Jenny var namnet på tjänsteflickan.
Ninnis återhämtande värkade äfven dämpande på
baronens hetta. Han släppte taget i hennes armar men stod
fortfarande kvar alldeles intill henne.
»Vill Ni nu gå er väg?» frågade hon.
»Jag går, när det behagar mig.»
»Det skall jag visa er.»
Hon lade fingret på knappen till den elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
