Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parfym, med glänsande ögon och förbindliga leenden gick
från den ene till den andre, fyllande deras glas och
växlande en spetsig replik, förstod hon att låta ögonen glida
öfver korten och att genom ett helt litet system af blixtsnabba
tecken, rörelser och blickar ge Brun, kompanjonen, några
upplysande vinkar, som gjorde honom till spelets herre
och förde guld- och sedelhögarna åt hans plats vid bordet.
Nu hade hon blifvit en farlig person, en giftig spindel i
ett stort nät, ett sådant där tropiskt odjur med färglysande
kropp och långa, gripande ledarmar.
Och under det att allt detta hände hos henne själf
där hemma om nätterna, firade hon fortfarande om
aftnarna borta i den stora gullkrogen allt större och större
triumfer.
Det var, vid Gud, ett rastlöst arbete, hon förde. Det
var icke den sorglösa och lata kurtisanens bekväma dagar,
hon hade. Hon tillhörde icke detta slag af vackra
mätresser, som låtit lättfärdigheten bortjaga hvarje spår af
intelligens och fantasi och som tillbringa hela sin tid, utom
några timmar om dygnet af orgier, i vällustig lojhet och
hvilkas tankevärksambet endast för ett ögonblick kan sättas
i gång af en äcklig smickrares fras eller af förargelse
öfver någon ouppfyld önskan att erhålla en ny toalett. Hon,
som nu kallade sig Ninni Stern, tillhörde icke dessa, som
likt bortsmekta och välfödda kattor med ett rödt
silkesband om halsen ligga och lätjefullt sträcka sina lemmar
på en mjuk kudde.
Ninni hade en annan hjärna och ett annat
tämperament. Hennes tankevärksamhet var lika febril som hennes
dagliga lif. Det var icke många timmar om dygnet hon
tillbringade i hvila mellan de fina lakanen i sin
präktiga sängkammare, ja, det hände ofta att hon icke fick
tid att lägga sig alls. Och när hon kastade sig i sängen,
var det för att ögonblickligen, uttröttad och förslappad, falla
i en tung sömn några timmar. Sängkammaren var icke
längre medelpunkten i hennes våning - denna utgjordes
af salongen, där spelborden stodo. Det var den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
