Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var hennes svarsreplik på Bruns sista yttrande.
Hon kastade fram den på ett oefterhärmligt spetsigt sätt.
Aktören med sin snabba uppfattning förstod ögonblickligen
hela räckvidden af hennes fråga. Och han kunde
icke uraktlåta att betrakta henne med lika mycken
förvåning som beundran. Hon var i sanning en underbar
kvinna, denna Olga eller Ninni, som satt framför honom
med ett på samma gång djärft och mystiskt leende öfver
sin lilla välformade mun. Hvad var hon född med för ett
märkvärdigt extrakt i blodet? Hon tycktes icke rygga
tillbaka för någonting. Och för hvarje ny situation, hon kom
uti, och för hvarje ny synd, hon kastade sig i, skedde det
med en blandning af naivitet och säkerhet, af oskuld och
djärfhet, som värkade rent af förhäxande på dem, som
befunno sig innanför gränsen af hennes trollring.
»Hur skall det gå till?» svarade Brun med ett barnsligt
frågande uttryck i ansiktet. Han ville försöka spela
komedi för att få henne att säga rent ut, hvad hon
menade. Det föreföll honom som ett slags experiment. Men
han bedrog sig, om han trodde, att hon skulle fastna i
den fällan.
»Hvad du är dum!»
Det var allt hvad hon sade, och det låg ett spår af
förakt i hennes stämma.
Skådespelaren tyckte att hon var så raffineradt söt i
detta ögonblick. Han kände en stark önskan att springa
upp, slå armarna hårdt kring hennes hals och trycka en
älskares kyss på hennes läppar – – men det var
egendomligt – – han skulle icke komma sig för därtill för
allt i världen. Den ömhetstråd, som funnits emellan dem så
starkt knuten, hade absolut förbränts. Han var hennes
vän och i viss mån hennes beskyddare, men ingenting
mera. Och han kände inom sig att hon aldrig skulle
blifva något annat. Men att stå i någon vänskaplig
förbindelse med denna sluga och vackra kvinna, därefter
erfor han en obetvinglig lust. Sina älskarinnor skulle han
emellertid söka på annat håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
