Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torftiga omständigheter, men i sin krafts dagar en talangfull
skådespelerska, särdeles i det komiska facket. Gumman
Storm var svag för god mat och tyckte om att ta sig ett
glas. Brun lyckades lätt nog öfvertala henne att blifva
den vackra Ninnis sällskap på promenader och vid besök
på restauranter och kaféer. Den gamla besatt ett outtömligt
förråd af befängda teaterhistorier, och var kvick och
slagfärdig som få, ehuru hennes kvickhet stundom pepprades
af en god dosis cynism, som ofta är fallet med gamla
aktriser. Ninni och hon kommo godt öfverens och den förra
inhämtade under umgänget med den rutinerade skådespelerskan
mycket, som hon sedan tillgodogjorde sig vid sitt
uppträdande.
»Lilla Ninni har ju ’skola’ som om hon tillhört teatern
i all sin tid», menade förståsigpåare, som förargat sig åt
hennes medtäflarinnors slängiga och tölpiga rörelser.
Brun visade sig aldrig ute på tu man hand med henne,
lika litet som han i herrsällskap skröt med sitt förhållande
till den vackra sångerskan. Man kände till att hon varit
hans elev och drog naturligtvis deraf sina slutsatser, men
något positivt visste ingen, och Brun hade, då han ville,
ett sätt som förbjöd alla närgångna antydningar. I
sällskap med andra herrar bemötte han henne med denna
kamratlika förtrolighet, som brukas artister emellan, men som
ej behöfver häntyda på något ömmare förhållande.
»Jag vill inte hindra dig att göra din lycka!» sade
han henne rent ut. »Hvad vi äro för hvarandra behöfva
vi ju inte skrifva den dumma publiken på näsan. Jag är
inte tillräckligt rik att ge dig den infattning, du förtjenar,
men jag är tillräckligt intelligent att inte bli svartsjuk, om
du kan narra någon annan att göra det. Du har börjat
bra och du kommer att gå långt."
Den ombytlige aktören hade vunnit sitt mål – han
hade fört Olga in vid varietéen, sett henne lyckas nästan öfver
förväntan, gjort henne ånyo till sin älskarinna. Nu tycktes
han redan vara mätt och vände sina blickar åt annat håll.
Olga förstod det och nu var hon naturligtvis för stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
