- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
179

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världen och äfven af den »värld», som under passionens tryck
leker sitt tomma kärlekslif bakom fälda rullgardiner.

När hon åter kom in framåt middagstiden, stod Olga
framför spegeln och lade upp sitt hår.

Hon visste knappt, hvad hon skulle säga. Det kunde
så lätt blifva någonting, som kunde låta förebrående eller
hånande. Och det ville hon visst inte. Hon såg att Olga
var förlägen.

»Det är vackert väder i dag, fröken».

Det var det enda, hon kunde få fram.

»Jaså», svarade Olga alldeles likgiltigt. Städerskan
såg, att hon ville säga någonting, som hon sökte göra
makt på sig för att säga ut. Hon ville inte gå, hon ville
höra hvad det var; kanske kunde hon vara till hjälp på
något sätt, hon kände värkligen stor sympati för den unga
flickan.

En minut var det alldeles tyst i rummet, Därpå vände
sig Olga häftigt om och gick fram och stälde sig framför
henne.

»Ni vet om, att det varit någon hos mig i natt.»

Orden framkastades med en ton, som om Olga bedit
henne om förlåtelse och öfverseende.

»Det sker ju ofta här på hotellet, som kanske fröken
vet», svarade hon vänligt.

»Ja, jag vet det. Jag visste inte om det, när jag
flyttade hit. Jag var dum . . .»

Olga gjorde en kort paus.

»Ja, det vill säga, det var inte just hotellets fel. Det
hade nog gått så för mig ändå . . .»

Återigen ett uppehåll. Städerskan svarade inte ett ord.

». . . Ni tror allt, att jag är en riktigt föraktlig
varelse, inte sant?»

»Nej, visst inte. Sådant händer ju så lätt . . .»

»Ja, det händer lätt . . . Ser Ni, jag har blifvit
skamligt bedragen, och jag står nu utan någon människa, som
bryr sig om mig . . . Ni skall inte tro för illa om mig,
lofva mig det . . .»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free