Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, det borde således icke kommit som en öfverraskning,
men han hade dock hoppats, och hoppats så starkt. Han
kände, att hon skulle bli hans enda och hans värkliga
kärlek. Och nu var allt förbi, förbi . . .
Ödet hade så velat. Men det var ett grymt öde, ett
öde, som han förbannade!
Han gick och gick. Gata upp och gata ned, tre hela
dagar från morgon till kväll. När han kom till hotellet
på kvällarna, var han så uttröttad, att han sjönk ihop som
en trasa. Men sofva kunde han ändå inte.
Han dref omkring på gatorna, emedan det var en
lindring för honom. Storstadsgatans mänskohvimmel och
sorl äro den underbaraste lindring för själsjuka och
förtviflade.
Under dessa tre långa dagar smög sig ett nytt
element in i hans hjärna och sinne. Det var den förtidiga
onaturliga ålderdomens element. Dessa tre dagar hade
sett honom åldras som under tre år.
Han hade aldrig trott, att hon låg så nära hans själ,
som han fann under dessa dagar, då han lik en döfstum
och en blind tog sina meningslösa och ändlösa
promenader på storstadsgatorna från tull till tull.
Han hade sökt och sökt att finna en ljuspunkt i
framtidsperspektivet, för att haka sin sorgfylda blick fast vid.
Men han hade inte funnit någon. Olga hade så småningom
under dessa år, som han gått och fröjdat sig öfver
hennes underbara utveckling, blifvit hans lefnadsstjärna och
hans lifspoesi. Att på ett sådant brutalt sätt bli tagen ur
sina förhoppningar, det hade varit för mycket för
kandidaten. Han hade utan förskoning blifvit brakt ur sitt
normala läge. Hans andliga lifskraft hade runnit ut i sanden,
som om personligheten plötsligt fått en bred spricka.
På fjärde dagen reste han tillbaka till Upsala.
Äfven där syntes det vara omöjligt för honom att återhämta
sig från det mördande slaget. Han fortsatte dag efter dag
med sitt vemodiga, färglösa grubbel och behärskades
fortfarande af samma tärande, förlamande slöhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
