- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
45

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

situation och kunna handla med en följdriktig tankegång. Men
på samma gång började naturellens spotska stolthet att
jäsa på botten, då hon såg sig på detta sätt stäld till
ansvar för sin handling.

Kandidaten insåg att hon ej kunnat göra detta utan
sällskap och hjälp. Han ville därför genom en fråga locka
fram namnet på hennes »medbrottsling». Helt säkert den
där unga »grilljannen», som han sett i hennes sällskap i
går afton.

»Jag förvånar mig öfver att du kunnat hitta på
sådana här snygga saker själf», sade han i lugn ton.

Nu kunde hon icke tiga längre.

»Jag har icke varit ensam», svarade hon tvärt och
entonigt.

»Såå, hvad är det då för en drummel, som lockat dig
ut på det här intressanta äfventyret», fortsatte han litet
hånfullt.

Nu sprang hon upp och stälde sig framför honom på
golfvet. Julius Wilmer höll hon af, hon tålte icke att han
kallades för »drummel», hon hade också nästan tvingat
honom att hjälpa sig, det var heller inte hans fel att hon
drack champanjen.

»Det är ingen drummel», kastade hon fram, under det
ögonen blixtrade.

»Säg mig då hans namn».

Hennes instinkt sade henne att hon inte borde göra
det, men hon var icke nog besinningsfull att lyda denna
instinkt. Hon ville visa, att hon sagt sanning, då hon
försäkrade, att hon inte varit ensam. För rästen skulle
hon nog veta att taga honom i försvar.

»Julius Wilmer!»

»Jaså, en ung elegant, en mycket fin karl helt säkert»,
sade han ironiskt.

»Det är ingen karl, det är en gymnasist.»

»Han må vara hvad han vill, men han hade ingen
rättighet att lura dig dit.»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free