Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornfalken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strupen är gulhvit och de undre kroppsdelarna i öfrigt rostgula,
med svarta fläckar, som på bröstet bilda längsgående streck. —
Honan, som är större och kraftigare byggd än gemålen, har
hufvud och nacke ljust rostbruna, rygg, skuldror och armpennor med
breda svarta tvärband. Öfvergump och stjärt äro rödbruna samt
jämväl försedda med tvärränder. Vingar och stjärt ha svarta
spetsar, Iris är brun, näbben hornsvart, vid roten gulaktig,
fötterna gula.
Tornfalken är en flyttfågel, som ankommer till vårt land i
början af april, stundom redan i mars, och flyttar åter till mildare
luftstreck i oktober. Han är spridd öfver hela Sverige, från Skåne
till långt upp i Norrland. Han häckar ännu vid Sundsvall och
Storlien. I Lappland är han ej ovanlig. På norska sidan går
han talrikt upp till höjden af Trondhjem men blir därofvan
sällsyntare. Emellertid har man iakttagit honom på fjällen vid Tromsö
och äfven i Finnmarken. De år, då fjällemmeln förekommer ymnigt
i Lapplandsbygderna, samlas dit falkar i stort antal och hålla
då festmåltider hvarje dag. I fjällen går han emellertid ej gärna
öfver björkregionen. I Södra Finland förekommer han allmänt;
i Danmark är han sällsyntare, särskildt på öarna. I öfrigt finnes
han i hela Europa och norra Asien. Om vintrarna begifver han
sig till södra Kina, Indien och nordöstra eller till och med södra
Afrika.
Tornfalken är icke kinkig i lokalt afseende, då det gäller att
välja boningsort.
Af namnet att döma skulle man kunna tro, att han
företrädesvis älskar att bosätta sig i kyrktorn, bland kajorna, men
detta är visst icke regel. I mellersta Sveriges slättbygder slår han
sig oftast ned i något gammalt öfvergifvet kråk- eller skatbo,
särskildt de förstnämnda, om de inrättats i höga, svårtillgängliga
granar, några meter från toppen. I England skall man — berättas
det — åt honom sätta ut hålkar, hvilka han med nöje tar i
besittning. I bergstrakter väljer han gärna sin boplats under ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
